"Vem vill inte känna sig hemma och trygg där man har sitt boende och anhöriga kan känna sig välkomna?", skriver insändarskribenten.
I Vimmerby Tidning den 24 januari läste jag en artikel: "Kvinna kallades gnällig – avled timmar efteråt". Djupt beklagligt, men tyvärr inte förvånande. Det är starkt av anhöriga att belysa och orka berätta, för detta förekommer i det fördolda inom svensk äldreomsorg. I artikeln framkom att kvinnan, som nyligen hade flyttat in på äldreboendet, kände sig sjuk och ville till akuten. På kvällen kontaktade anhöriga personalen och fick till svar: "de brukar bli lite extra gnälliga när anhöriga är här". Anhöriga fick löfte om att kvinnan skulle få extra tillsyn. På morgonen hittades hon avliden. Hon lämnades ensam med sin oro, ingen av personalen lyssnade på kvinnas önskan om hjälp. Chefen förklarar att det var brister från deras sida. Personalbrist, de hann inte med.
Det som förvånar mig – och konstigt nog också inte förvånar mig – är verksamhetenschefs svar: ”Så går det aldrig normalt till”. Men var, var hen när det var brist på personal? Det är bara att konstatera att det finns stora brister i dagens äldreomsorg.
Det finns mycket duktig och bra personal, många som är lämpliga för sitt jobb, men tyvärr även de som inte passar. Blir de för många inom äldreomsorgen, på ett boende, "drunknar" de kompetenta och det blir ett dåligt förhållningssätt till både äldre och anhöriga. I dagens äldreomsorg har ofta chefen/cheferna inom verksamheten sina kontor samlade långt från äldreboendet/äldreomsorgen eller sitter på något kontor avskilt i byggnaden. Detta medför att de har dålig inblick i det dagliga som händer – och definitivt inte vad som händer på kvällar, nätter och helger.
Dessutom saknar ofta chefer utbildning inom geriatrik, för det efterfrågar inte uppdragsgivare eller kommunen, utan hänvisar till sjuksköterskan som inte har något arbetsgivaransvar. Var hamnar då vårdpersonalens kompetens, utbildning och intresse?
Det kan skrivas hur många riktlinjer som helst, man kan kvalitetssäkra rutiner och dokumentera – men var beskrivs det dagliga bemötandet och jargongen i arbetsgruppen?
Det som saknas i dagens äldreomsorg är närvarande chefer, lokaliserade ute i verksamheten, på boendet. Chefer som finns med i det dagliga arbetet, är utbildade inom geriatrik och därpå har chefsutbildning. Chefer som sätter äldres behov i centrum och som vågar sätta sig emot en nedbantad personalpolitik, som samlar alla yrkesgrupper som berör de äldre i ett team, så de träffas dagligen på ett naturligt sätt. Allt från biståndshandläggare, fysioterapeut, arbetsterapeut, samordnare, undersköterskor, sjuksköterska, omvårdnadspersonal – samtliga som är delaktiga i omsorgen av den äldre, som ofta är multisjuk och i behov av hjälp och stöd i vardagen. Tydliga chefer, som tillsammans med all berörd personal känner sig trygga i sina yrkesroller och som sprider trivsel och värme inom äldreomsorgen, på boendet.
Boendet måste kännas naturligt tryggt. Den äldre och anhöriga har rätt att känna tillit till personalen, som har adekvat utbildning och kunskaper inom geriatrik. Äldre ska bli värdigt bemötta, för det är deras hem. Vem vill inte känna sig hemma och trygg där man har sitt boende och anhöriga kan känna sig välkomna? Som anhörig ska det vara självklart att känna sig lugn när man har besökt sin anhöriga. Inte oro.
Alla har rätt att känna trygghet på äldre dagar och det centrala i äldreomsorgen är chefer som är närvarande i verksamheten, tycker insändarskribenten.