Jag hade för några år sedan mitt barn i en mindre byskola i en helt annan del av landet. En så kallade B-skola med blandade klasser årskurs 1-6. Vi köpte hus på landet och blev charmerade av det gamla skolhuset och hur fröken lutade sig ut genom fönstret och klingade med en vällingklocka när rasten var slut.

När kommunen hotade lägga ner skolan på grund av det låga elevantalet och av ekonomiska skäl, drog vi föräldrar ut i korståg och ansökte om att få göra en friskola av den. Kommunen protesterade, men Skolverket godkände vår ansökan och skolan fick vara kvar, nu i ett byalags regi men ekonomiskt buren av kommunens skolpeng. 

Ja, det var nära till skolan för mitt barn och ja, det var fortfarande rart med vällingklocka och knarrande gamla trägolv. Och visst, det var små klasser, men de var också åldersblandade på ett sätt som inte var till de äldre, studiemotiverade barnens fördel. Och allt var homogent; inga sociala problem, alla barn var helsvenska, alla kom från traditionella kärnfamiljer och alla kände varandra. 

Mitt barn tröttnade snart på för litet och för homogent utbud av kompisar och på otillräckliga utmaningar kunskapsmässigt. Själv oroade jag mig mest för att mitt barn inte alls rustades för en värld som såg helt annorlunda ut utanför vår lilla "Bullerby". I femte klass valde mitt barn själv att sluta, för att i stället börja i kommunens större skola i närmaste tätort. Det vidgade hans värld. Och han tycker i dag, med facit i hand, att han hellre gått större delen av sin grundskoletid i den kommunala skolan.

Vad jag vill säga med detta är att det inte per automatik är bättre med små skolor, även om de finns nära bostaden och upplevs trygga för att det är färre barn och alla känner alla. Och så här i efterhand kan jag se att vår bygd inte alls hade ”dött” av att skolan lagts ner, som vi då befarade. Kanske hade barnen i bygden i stället varit bättre rustade både socialt och kunskapsmässigt om de från början fått gå i den större, kommunala skolan, med allt vad det innebar av större utbud av kompisar, olika socialgrupper, fler typer av familjekonstellationer och andra etniska ursprung och med bättre tillgång till välutbildad personal och specialutbildade pedagoger.