Noterar i tidningen att räddningschef Thomas Blixt har problem att ta ansvar över betonggolvet på brandstationen i Kisa. Förstår att det kan vara ett problem. Byggnaden som sådan verkar också vara ett stort problem. Även det kan jag förstå.

Vad jag dock inte förstår är hur man prioriterar, när man beställer kostsamma utredningar för nytt stationsbygge när man med samma pengar kan renovera och göra vår befintliga byggnad till en bra, funktionell och centralt placerad brandstation. 

De brister som finns ska man självklart se över och en renovering är säkert befogad, men att bygga nytt känns inte som väl nyttjade skattekronor. Att sänka löner för de hjältar som dygnet runt ständigt finns tillgängliga för oss medborgare, när vi som allra mest behöver dem, är rent trams. Klart att dessa medarbetare ska ha rätt villkor och rätt utrustning. 

När olyckan väl är framme vill nog alla att det finns tillräckligt med resurser inom detta segment. Frågan är vad som är viktigast när huset brinner, en ny brandstation eller en välfungerande grupp med rätt utrustning? Jag vet vad jag väljer.

Läser också att man vill spara pengar genom att släcka belysningen vid elljusspåret i Rimforsa. Även detta är trams, där man silar mygg och sväljer kameler. Som part i målet inser jag att jag inte anses trovärdig, men är det rimligt att bygga en ny padelbana i Kisa när man släcker belysningen i Rimforsa. Nej.