Mycket ljus riktas i år mot nationen Sverige. Gustav Vasas kungajubileum firas som om det vore själva Sverige som fyllde 500 år. Carl XVI Gustaf hyllas för sina 50 år på tronen som om han vore den som varit kung i Sverige längst tid. Och SVT storsatsar med serien Historien om Sverige.
Men hur passande är egentligen Sverige som namn på vårt land?
Sverige kommer av fornsvenska Svea rike, som avsåg folkgruppen svearnas område och på 1100-talet skrevs samman till Sverike för att mot slutet av 1300-talet börja stavas med g. I Beowulfkvädet, återgivet i en handskrift från omkring år 1000, nämns Sweorice. Uppsala framstår som en centralpunkt för svearna, men det är osäkert om de befolkade endast trakterna däromkring i Uppland, hela Mälardalen eller en ännu större yta.
Vid sidan av svearna fanns i alla händelser götarna. Det återspeglas i den svenska kungatiteln från 1278 till 1973: först "svea ok göta konung" och sist "Sveriges, Götes och Vendes konung". Ännu äldre är "Regnum Sweorum et Gothorum" från omkring 1160 för kung Karl Sverkerssons rike. Dagens Svealand och Götaland är utökade formationer som vilar på svag historisk grund och främst förekommer i väderprognoser.
Stora delar av nuvarande Sverige faller helt klart utanför det territorium där svearna levde: götarnas Östergötland och Västergötland, de östgötskt anknutna Småland, Öland och Gotland, de västgötskt anknutna Dalsland och Värmland, de tidigare danska Blekinge, Skåne och Halland, norska Bohuslän, Härjedalen och Jämtland, den stegvis koloniserade Norrlandskusten, Sameland och Tornedalen.
För alla dessa områden som på olika sätt införlivats med det expanderande riket är Sverige inte en adekvat benämning på landet. Jämför hur Holland bara är en mindre del av Nederländerna och inte används som officiellt namn på hela riket.
Relevantare vore ett namn som svarar mot den kraftigt förändrade geografiska utbredningen av riket på den mellersta halvön i Norden. Namnet bör likvärdigt inkludera samtliga invånare, inte bara dem som identifierar sig som svear utan allt ifrån skåningar, smålänningar, västgötar och gutar till jämtar, samer och tornedalingar.
Den nordiska förleden mid, som i midsommar och midnattssol, är beskrivande för vårt lands läge i Norden, och som nytt namn på landet föreslår jag Midnorden, där en invånare kallas midnording.