Man kan fundera kring det bland ledande politiker populära uttrycket att "vända på varje" sten för att stävja kriminaliteten på många områden. Det behövs mer än så, det kräver konstruktiva och ganska omedelbara handlingar i form av lagändringar. Tyvärr så har Sveriges humanitära tankesätt blivit urvattnat.
En polis som går till sitt arbetspass bör kunna känna att "jag kommer hem till min familj igen". Hens anhöriga och barn ska inte behöva gå med oron: "kommer mamma eller pappa tillbaka efter sitt arbetspass?" Glåpord och andra kränkande uttryck ska inte ingå i yrket, och framförallt inga dödande kulor.
Samhället och lagstiftare sänder ut fel signaler till 13-, 15-, 17-åringar som på grund av låg ålder kan komma undan med i stort sett allting vad gäller kriminella handlingar. Begår man sådana "vuxna brott" så ska också straffet och påföljden vara vuxet, och då ska också straffrabatterna tas bort.
Allt handlar om att göra det svårare att begå kriminella handlingar. Jag vägrar att lyssna på hur mycket sådana åtgärder kommer att kosta och frågar istället: hur mycket är en människas liv värt?