Det är din skyldighet att ta ansvar för det ditt barn gör. Det kommer aldrig som en blixt från en klar himmel utan det har funnits varningssignaler som du som förälder valt att ignorera, skämta bort eller så har du funnit det ganska bekvämt att barnet kommer hem med pengar, nya kläder, dyra klockor, presenter till mamma, med mera. Det kanske också har varit ganska skönt att de håller sig borta så att det blir lugnt i hemmet.

Alltid, när barn i kriminella miljöer åker fast eller dör, så kliver det fram föräldrar som bedyrar hur fin och snäll barnet alltid varit i hemmet.

Snälla föräldrar, ditt barn är ingen oskyldig liten ängel utan en fara för andra människor i dennes närhet. Hen är sviken från hemmet och har utvecklat ett innanförskap i de kriminella miljöerna därför att hen blir sedd och förstådd och uppmuntrad av de äldre kriminella.
Ditt barn föddes helt utan anmärkningar vare sig i brottsregistret eller hos socialtjänsten, men det hjälper inte om ditt barn inte blir sett, förstått eller får lära sig vad som är rätt och fel beteenden.

Det kanske börjar med några oskyldiga saker som ett "fuck- you-finger" i luften när hen är 4 år. Vuxenvärlden skrattar och ignorerar vad det innebär. I takt med att barnet växer så blir ramarna för barnet allt slappare, kanske orkar du inte ta striden med ditt barn. Kanske struntar du i att barnet inte följer tider som du gett barnet, kanske låter du ditt barn sova borta allt mer, kanske slutar du reagera.

Men snälla du, det är ditt föräldraansvar att inte skratta åt ditt barn när det hånar andra med ett finger i luften, det är ditt ansvar att se till att ditt barn kommer hem på avtalad tid, det är ditt ansvar att ha kontroll över vart och vad ditt barn är och vad de gör. Du kan naturligtvis inte lita på vad ditt barn säger om vad de pysslar med. Alla vet ju att under tonårstiden testar alla de gränser som finns för att bli mer och mer självständiga.

Om du väljer att inte ta ditt föräldraansvar så kan du inte heller skylla på ditt barn. Barnet är oskyldigt, den eller de enda som bär skulden är vi som föräldrar som låter oss manipuleras eller tröttas ut av deras tjat. Det är du som är vuxen och du bär ansvar för det ditt barn gör.
Skaffa inte fler barn än de du orkar med att vara en ansvarsfull förälder åt.

Barn ljuger ibland, barn testar gränser, barn hittar alltid en väg att lura dig och invagga dig i säkerhet, men snälla du, var den vuxna i rummet, sätt gränser, ut och leta efter ditt barn om hen inte passar tiden.

Dina barn kommer att pröva dig för att se om du är stark nog att vara en ansvarsfull vuxen med gränser som hålls oavsett om barnen skriker, hotar, rymmer eller skriker att de hatar dig. Du ska ju sätta gränser just för att du älskar ditt barn och bryr dig om vad som händer barnet. Du ska ju ut och kolla var ditt barn är och vad det gör, just för att du älskar ditt barn. Du ska ifrågasätta och kontrollera saker som barnet kommer hem med just för att du inte vill att ditt barn ska tillbringa 15 år av sin uppväxt i fängelse eller på SiS-hem.
Var en ansvarsfull vuxen – och kan du inte det så sök hjälp, det är ditt barn värt!