Hur många skolor har inte sagt, när nya familjer är och presenterar sina barn där, att det inte finns någon mobbning eller att mobbningen för länge sedan är avvecklad på deras skola. Sedan fick familjerna verkligen reda på hur det låg till med det.

År efter år, sedan urminnes tider, har alla pratat om att mobbningen måste upphöra, men den bara fortgår ändå. Ibland så blundar nog lärarna för problemet, och det är bara så att det måste finnas mer för lärare och rektorer att göra. Sedan måste man tänka att barnen är som vuxna, de är riktigt bra på att vara ögontjänare. De gör ingenting när skolpersonal ser på, men som vuxen i skolan så måste man vara på sin vakt.

Det handlar inte om att barn som är eller ser eller beter sig annorlunda aldrig kommer att bli mobbade, men där måste de vuxna i skolan ta ett större ansvar och försöka att minimera problemet. Och bor man på mindre orter så är det väldigt lätt att vissa lärare både är släkt och kompisar med vissa familjer. Då kan bedömning i vissa frågor bli lite känslig.

Det här är ett stort problem för de som utsätts. Vissa kanske bär med sig det här hela livet, där psykisk ohälsa och självmord inte är ovanliga. Skolan, som ska vara barnens trygghet, blir istället rena helvetet på jorden. Många personer far illa upp i vuxen ålder och får ångest så fort de kommer in på en skolgård.