Barn vĂ€rvas till kriminalitet, det som tidigare varit sjĂ€lvklara âsvenska vĂ€rderingarâ raseras pĂ„ nolltid, samhĂ€llet hĂ„rdnar, kultur, bildning och solidaritet Ă€r onödigt, den psykiska ohĂ€lsan och mobbningen av andra ökar, allt fler har svĂ„rt att fĂ„ ihop medel för det mest nödvĂ€ndiga medan andra fortsĂ€tter att gapskratta pĂ„ vĂ€g till banken.
Vi kan skylla pÄ och krÀva bÀttring av vÄra politiker, grannen, sociala medier, makthavare i andra lÀnder, en oseende högre makt. Men i vÀntan pÄ att det ska hÀnda nÄgot fÄr vi nog börja med oss sjÀlva. Om var och en av oss gör nÄgot omtÀnksamt och vÀnligt varje dag sÄ tar vi ett litet steg i rÀtt riktning. Bjud nÄgon pÄ fika, ring det dÀr samtalet, prata inte illa om andra, tÀnk pÄ vad du sÀger inför dina barn. Fundera pÄ vilka signaler du skickar till andra.
Att ta hand om varandra har aldrig varit viktigare.