Det parlamentariska läget gör regeringsbildandet extra komplicerat, då partiegoismen verkar vara onödigt stark.

Det finns dock ett övergripande realpolitiskt problem att lösa, som borde underlätta det pågående arbetet. Det gäller kampen mot den fascistoida populismen, som borde förena de demokratiska krafterna.

Fem av riksdagspartierna kan inte tänka sig något som helst samarbete med SD, och de utgör en majoritet. Moderaterna och KD kan tänka sig visst SD-samarbete och är därmed opålitliga när det gäller den övergripande kampen. M, KD och SD har dessutom inte egen majoritet tillsammans.

Det bör därför vara inte alltför svårt för S, L, C och MP att tillsammans bilda regering med V som stödparti. V kan inte ingå i regeringen, vilket de måste inse i realpolitikens namn.

Det finns alltså en majoritet mot de fascistoida krafterna, som borde användas. Det är inte bara den enda lösningen utan även bästa för Sverige.