Insändare: Finns det som är viktigare än språk i omsorgen

Kontakten mellan människor, särskilt när man rör vid varandra, handlar om att se varandra med respekt som de medmänniskor vi är, att med röst och händer förmedla lugn. Att den som har ett omsorgsyrke accepterar att den man hjälper har samma behov som man själv. Att bli ren i duschen och insmord i kropp och ansikte efteråt. Att få tänderna borstade. Att bli rakad som man själv brukade göra, om man är man. Att få håret kammat och få välja kläder för att göra sig fin. 

När man som äldre måste använda blöja är det viktigt att personalen vet hur man helst undviker, men också behandlar röda rumpor. Än viktigare är att personalen utbildas i behandling av sår för att undvika infektioner. Viktigt är också att personalen får lära sig hantera kroppar som inte längre kan röra sig, vända i sängen utan att det gör ont, placera i hissen utan att det blir obekvämt, sätta i rullstolen så det blir vilsamt.

När vi människor möts i omsorg om varandra, är det omsorgsetiken som ska ge mötet innehåll. Med vänliga ögon och ett leende kan man visa att man vill väl. Med rösten kan man nynna när man inte har ord och med varsamma händer kan man beröra för att bekräfta varandra. 

Med intresse för omsorgsyrket och kunskap i dess uppdrag blir en bruten svenska och ett begränsat ordförråd mindre viktigt. Det viktiga är att man får den utbildning som man behöver för de svåra momenten i uppdraget, och tid för att utföra dem.