Fiskmåsarna får ta emot oförtjänt mycket ”hat”, tycker jag. Visst kan det vara irriterande att ha en skock skränande fåglar över huvudet, och nog kan man bli rädd om en beskyddande måsförälder gör en attackdykning mot ens egen unge. De kan vara besvärliga, ta mat från tallriken i obevakade ögonblick och, precis som kajor, gråsparvar, kanadagäss och alla andra fåglar lämnar de oönskade rester efter sig.

Men. Har ni någon gång läst eller hört att en människa verkligen blivit skadad av en fiskmås? Mer än uppjagad och rädd, alltså? Det är under en väldigt kort tid som måsarna har små ungar de är rädda om. En och annan flygning på låg höjd, är det så mycket att skräna om?