InsÀndare: Varför Àr det sÄ svÄrt att hitta gemenskap i en förening?

Att bryta ensamheten nÀr man blir Àldre genom att gÄ med i en förening Àr inte alltid sÄ sjÀlvklart enkelt, menar insÀndarskribenten.

RÄdet att gÄ med i en förening för att fÄ gemenskap med andra Àr vÀlment, men Àr inte alltid sÄ lÀtt i praktiken, menar insÀndarskribenten.

RÄdet att gÄ med i en förening för att fÄ gemenskap med andra Àr vÀlment, men Àr inte alltid sÄ lÀtt i praktiken, menar insÀndarskribenten.

Foto: Hasse Holmberg / TT

InsÀndare2024-04-16 05:00
Aino Samuelsson
Det hĂ€r Ă€r en insĂ€ndare. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Det skrivs ju mycket om hur man kan rĂ„da bot pĂ„ ensamheten pĂ„ Ă€ldre dagar. Man kan gĂ„ med i föreningar och fĂ„ lite gemenskap dĂ€r. Det Ă€r sĂ„ vĂ€lment med alla dessa rĂ„d, men har nĂ„gon tĂ€nkt pĂ„ hur Ă„sidosatta mĂ„nga blir just vid föreningsmötena? 

Inte duger det att bara komma dit och inbilla sig att fÄ delta i gemenskapen hur som helst inte! Nej, en frÀmling blir ohjÀlpligt satt Ät sidan, ingen tittar Ät henne, Àn mindre blir tilltalad. Och absolut frÄgar man inte en okÀnd person om nÄgot. Förvisso Àr vi vÀl alla nyfikna, men frÄgor stÀlls inte sÄdÀr direkt, hellre dÄ efterÄt och av andra.

Varför mĂ„ste det vara sĂ„ hĂ€r? Är det kanske fult att tilltala frĂ€mmande personer? Till synes verkar det vara sĂ„ att ju större grupp desto ensammare blir mĂ€nniskan. Vilket sammanhang bör man söka sig till för att fĂ„ lite gemenskap?

 
 
 
 
 
 
LĂ€s mer om
Kalmar lÀn
Socialt skyddsnÀt
Relationer