Plaströr i halsen – ansvaret vilar på fler

"Macchiarini står som ensam gärningsman. Ansvarsfrågan omfattar dock hela KI", menar Arne Grip.

"Hur kunde KI, en internationellt erkänd forskningsinstitution, gå på den stora bluffen", frågar insändarskribenten.

"Hur kunde KI, en internationellt erkänd forskningsinstitution, gå på den stora bluffen", frågar insändarskribenten.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Insändare2022-05-20 21:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den italienske kirurgen Paolo Macchiarini lyckades lura Karolinska Institutet, KI. Han lovade hjälpa patienter med skador på luftstrupen. Han skulle operera in nya struprör av plast. Idén lät väldigt bra. Plaströret skulle dippas i en lösning med stamceller, ge en slemhinna och växa fast i halsen. 

Professor Lars Hamberger (avliden juni 2021), var en svensk pionjär inom stamcellsforskning. Han trodde inte på förslaget. Stamceller har svårt att fästa vid levande vävnad. Att de skulle söka sig till plaströr lät för bra för att vara sant. 

Det var inte heller sant. Patienterna led svåra kval och dog en efter en. Macchiarini har nu åtalats för tre fall av grov misshandel och vållande till annans död. Rättegång har inletts. 

Macchiarini står som ensam gärningsman. Ansvarsfrågan omfattar dock hela KI. Ordförande i KI-styrelsen var Lars Leijonborg. Han smög undan. Tidigare rektorn Harriet Wallberg sparkades från jobbet som universitetskansler. 

Hur kunde KI, en internationellt erkänd forskningsinstitution, gå på den stora bluffen? Vem tog in patienterna? Vem gav tillstånd till operation i Karolinskas lokaler? Vem beordrade personal till operationerna? Vad kostade eftervården?

Åtalet gäller bara en misstänkt gärningsman. Att stamceller inte skulle fästa vid syntetiskt material och bilda ett nytt organ, var enligt Lars Hamberger väl känt. Det medicinska ansvaret för experiment på människor vilar på KI. Det politiska ansvaret på styrelsen.