I rapporten ”Antisemitism i Sverige” (Forum För Levande Historia 2022) märks två grupper som sticker ut i statistiken. Den ena är de som identifierar sig som muslimer. Många av dessa är relativt nyanlända till Sverige och har ofta i hemländerna matats med propaganda som sammanblandar staten Israel med judar. Det bör finnas ett bra läge för en informationskampanj om antisemitism och förintelsen generellt, som också tar fokus på den här gruppen.
Den andra gruppen som sticker ut med antisemitiska attityder är sverigedemokratiska väljare. Hur man kan få denna grupp, som hela sina liv fått historier om förintelseöverlevare och information om rasism serverat, är mer oklart. Gissningsvis fungerar inte statliga kampanjer lika bra här. Observera att undersökningen gäller attityder till judar, inte attityder till Israels krigföring, där många SD:are tvärtom är ivriga supporters.
Kristdemokraternas förslag om en allmän kampanj i stil med ”Om detta må vi berätta” är därför välkommen. Men försöken att blanda in Israelkritik i uppdraget måste vi dra en skarp gräns mot. Den kristna sionismen är ingen antirasism, utan använder det judiska folket som en spelpjäs i sina religiösa profetior.
”Om detta må vi berätta” måste fokusera på antisemitismen även i den nya upplagan.