Att tycka det är okej att bränna böcker trodde jag var passé efter nazisternas bokbål på 30-talet. Att bränna böcker offentligt hör inte hemma i en demokrati. Varken religiösa skrifter, Hitlers ”Min kamp” eller vilken bok som helst ska inte brännas offentligt som en åsiktsyttring. Alla böcker, oavsett om de är skrivna för brödfödan, underhållning, kunskapspridning eller vad som helst borde ha ett skydd för att brännas offentligt i politiskt syfte. Visserligen är rättsläget inte helt klart, men polisens bedömning är tydligen att det är lagligt. En bra sak som Åkesson sa var att man får vara en idiot i en demokrati. Helt rätt! Yttrande- och tryckfriheten gäller för alla.
Läser på lördagen som vanligt Daniel Söderqvists krönika i Vimmerby Tidning. Brukar bjuda på trevlig och tänkvärd läsning. Men inte denna gång – att en chefredaktör till och med kallar det en medborgerlig rättighet att bränna böcker får mig att ta mig för pannan. Jämför dessutom det skrivna ordet med vilken bunt papper som helst. Kan förtydliga min åsikt om bokbränning. Det är inte heller okej att bränna Vimmerby Tidning offentligt som en åsiktsyttring. Den kan jämställas med en bunt papper hemma när du ska tända brasan…
Daniel skriver i sin krönika att han emellanåt betraktas som mer än lovligt naiv. En beskrivning som jag själv kan få höra med min tro på den goda människan och det kristna kärleksbudskapet. I denna fråga hamnar vi naiva på olika sidor tydligen, utan att kasta sten på varann. Men beredda att försvara varandras rätt att uttrycka sin åsikt.
Per Backman, Tuna
Svar från chefredaktör Daniel Söderqvist:
Per Backmans avslutning på insändaren är föredömlig och förtjänar uppskattning: ”I denna fråga hamnar vi naiva på olika sidor tydligen, utan att kasta sten på varann. Men beredda att försvara varandras rätt att uttrycka sin åsikt.” Mycket bra. Så vill jag också ha debattklimatet.
Det vi är oense om är hur en av Sveriges fyra grundlagar, nämligen yttrandefriheten, ska förstås.
Yttrandefriheten ger oss rätt att uttrycka oss så som vi vill i tal, skrift och handlande, förutsatt att vi inte bryter mot någon annan lag som i vissa fall inskränker yttrandefriheten. Det exempel jag nämnde i krönikan var lagen om allmän ordning. Om polisen bedömer att allmän ordning inte kan upprätthållas ska tillstånd för demonstration inte medges. Och det borde det i efterhand inte ha gjorts med tanke på vad som hände.
En annan lag som kunde ha nyttjas i fallet med koranbränning är hets mot folkgrupp. Är danske Paludans agerande att betrakta som hets mot folkgrupp? Han gör det under Ramadan i områden där många människor med muslimsk tro bor, så det borde kanske prövas i domstol.
Jag kan inte påstå att jag är någon fantast av att bränna böcker, men ska vi ha en så öppen och tillåtande yttrandefrihet som möjligt är det myntets baksida.
Daniel Söderqvist, chefredaktör Vimmerby Tidning