En statlig utredning om tv-bevakning på slakterier har gjorts, förslaget från utredarna: tv-bevakning men utan ljud, materialet är inte offentligt och filmerna ska endast sparas en kort tid.
Små slakterier har bara stickprovskontroller, de större slakterierna har alltid en veterinär från Livsmedelsverket på plats, som inspekterar djuren innan och efter slakt.
De flesta misstankar om brott mot djurskyddslagen som skickas till länsstyrelsen, är inte om hanteringen på slakteriet, utan främst misstankar om att djurskyddet brustit på gårdarna! Länsstyrelsen besöker en bråkdel av gårdarna årligen och eftersom tusentals företag skickar djur till slakt, kan det ta år innan djurskyddet kontrolleras. De kontroller som görs är offentliga handlingar, men många avvikelser censureras för både journalister och privatpersoner.
Varför får konsumenten inte veta hur djuren har det – och hur de behandlas innan de hamnar i affären?
Djurindustrin bedyrar att djuren har det bra, då vore väl uppropet om Total Insyn i hela djurindustrin något företagen själva skulle driva, inte tvärtom? Få vill att djur ska lida och är det något offentlig insyn kan minska, så är det lidandet för djuren.