Det ligger en viss tillfredsställelse i att säga ”Vad var det jag sa?”, eftersom det visar att man haft rätt. Fast ibland hade det ju varit bättre för alla parter om man haft fel…

Klimatforskare har länge varnat att den globala klimatkrisen kommer att leda till naturkatastrofer och humanitära katastrofer. Och nog har de fått rätt, och det med besked. Under våren har det varit förödande skogsbränder i Kanada, oväntade översvämningar i norra Italien, rekordtemperaturer på över 45 grader i Spanien och livshotande torka i Östafrika. Naturen börjar gå överstyr, och inget är som det brukar vara.

I Sverige har det också varit ovanligt torrt. Jordbruket drabbas, vattentäkter och vattendrag får ont om vatten och risken för bränder i skog och mark blir allt större.

Ändå tar inte regeringen klimatfrågan på allvar. Sverige håller nu på att bli omsprunget av EU, vars nya klimatlagstiftning ställer hårda krav på utsläppsminskningar. Om Sverige misslyckas med att leva upp till kraven kan vi dras inför EU-domstol och tvingas att betala stora böter.

I bästa fall kan dock sommartorkan leda till nytänkande – för även de styrande politikerna och deras väljare kommer ju att drabbas. Råkar de ut för skogsbränder och förtorkade odlingar, eller har äldre anhöriga som blir sjuka i hettan, så kanske de fattar att uppvärmningen måste bromsas. Jag skulle verkligen gärna slippa att behöva säga ”Vad var det jag sa?” i den här frågan fler gånger!