Har följt den utvisningshotade familjen Berisha, som kom från Kosovo till Sverige för 15 år sedan. Familjen består av föräldrar och tre barn som idag är 18, 14 och 11 år gamla, vilket innebär att två av barnen är födda här och det ena barnet var endast 3 år när de kom hit. 15 år är en lång tid, här har familjen rotat sig och lever precis som vem som helst av oss med skola och arbete. Barnen har klasskompisar och fritidsintressen. Pappan har tidigare arbetat inom äldreomsorgen, men är nu förbjuden att arbeta på grund av utvisningsbeslutet.
Här i Vimmerby, barnens stad, finns det alltså en familj med minderåriga barn som ska kastas ut ur landet den 1 juni. En familj som bott här länge, en familj som anpassat sig och som inte ligger samhället till last. Barnkonventionen, som blev lag 1 januari 2020, gäller den inte längre eller var det bara signalpolitik? Det är skrämmande att Migrationsverket kan behandla folk så här, människor som vill göra rätt för sig.
Familjen kunde inte ana den där dagen för 15 år sedan, när de kom till det nya spännande landet Sverige, där rättvisa och trygghet ska råda, att de 15 år senare kommer att kastas ut ur vårt land och utvisas tillbaka till Kosovo. Till ett land som de inte har någon samhörighet med och där två av barnen aldrig varit. Vi ska väl välkomna dem som vill bidra till vårt samhälle, som följer våra lagar, respekterar våra seder och som vill bli en av oss. Vari består rättvisan i de fall när de som inte vill anpassa sig, inte vill bli en av oss och rentav gör kriminella handlingar kan belönas med uppehållstillstånd och då heller inte riskerar att utvisas?