Jag har inte varit stadigvarande bosatt i Vimmerby sedan tonåren på 1970-talet och i början, boendes i förskingringen, kändes varje liten förändring överraskande och nästan som en kränkning eftersom den skett över mitt huvud, liksom. Jag hade ju bara mig själv att skylla eftersom besöken blev så få, men så måste det väl få vara under en period i livet när man skapar sitt eget och behöver distans till sin barndom.
Trettio år senare växte lusten att skaffa ett alternativt boende borta från storstaden så jag köpte ett hus i en by i kommunen. Det har jag aldrig ångrat eftersom jag har insett hur mycket jag faktiskt älskar Vimmerby. De förändringar jag tänkte på tidigare är ju mest att affärer flyttar runt eller upphör helt och nya öppnar, trafiken läggs om och parkeringsrestriktioner införs samt att ett eller annat hus rivs eller byggs.
På min promenad hamnade jag i Källängsparken där jag satte mig och tänkte tillbaka. Jag kom ihåg mitt första gig där som åttaåring 1964, nybliven medlem av Vimmerby Blåsorkester då vi spelade för årets studenter. Varje Svenska Flaggans Dag som det då hette var det högtidliga ceremonier och olika föreningar fick sina flaggor. Jag tänkte på spexgruppen Kulsprutorna från Norrköping som ledde allsångskvällarna i många år.
Allt detta skedde på den lilla oansenliga scenen i parken. Denna är kvar som den alltid har varit, men den har ändå förändrats eftersom den är totalt förfallen och egentligen helt obrukbar.
Många städer i Sverige har en välskött stadspark med en estrad dit man kan bjuda in olika artister, både lokala och rikskända. Men då behövs en modern scen, en permanent estrad som är välkomnande för både publik och artister. Jag tänker mig underhållning någon eller ett par kvällar i veckan sommartid, då vimmerbybor och ALV-turister gemensamt kan njuta av sommarkvällar, kanske med ALV-artister, lokala förmågor och någon rikskänd artist. Bara fantasin sätter gränser.
Källängsparken behöver en estrad värd namnet för kultur och underhållning i Vimmerby!