Hur kommer det sig att konsumentombudsmännen och Allmänna reklamationsnämnden inte ingriper och ser till att företaget betalar ersättning till den hundratals resenärer som dagligen försenas, missar anslutningståg och inte kommer fram till viktiga möten för att bussarna som ska ersätta de inställda tågen också ställs in eller kör så långsamt att det enda som återstår är att övernatta där man skulle ha bytt tåg för flera timmar sedan? Eller åka taxi, vilket Krösatågens personal rutinmässigt vägrar se som en lösning.
Hur kommer det sig att de som jobbar på Krösatågen gör ytterst begränsade insatser för att lösa de problem deras arbetsgivare orsakar? Eller bara hänvisar till någon annan eller inte förstår eller inte har befogenhet eller kompetens för att hjälpa alla sina rutinmässigt strandsatta och bedragna resenärer?
Med varje resa som Krösatågen säljer ingår företaget en affärsavtal med en kund där villkoren stipuleras på biljetten i form av avgångs- och ankomsttider från och till angivna stationer. Om villkoren inte uppfylls är det, oavsett orsaken, kontraktsbrott. Om det upprepas och är normalt i verksamheten är det enligt gängse rättsuppfattning bedrägeri – att ta betalt för någonting som inte levereras eller i många fall inte ens existerar.
Från min utsiktspunkt, mitt på linjen mellan Kalmar och Linköping, har säkert något tusental fullt betalande passagerare denna sommar råkat ut för Krösatågens organiserade svindleri. Det har pågått i åratal.
I torsdags skulle minst ett fyrtiotal resenärer i Hultsfred åka ersättningsbuss för ett inställt tåg mot Linköping 18.05, men fick vänta ytterligare två timmar då även ersättningsbussen var inställd. Med knapp nöd lyckades den hinna till sista SJ-tåget mot Stockholm 22.00, som (tack och lov) var försenat 5 minuter.
Jag har svårt att förstå att kommunfullmäktige i de sex-sju kommuner där Krösatågen var dag susar fram mellan Kalmar och Linköping i åratal har tolererat att järnvägen, som borde vara en infrastrukturell ryggrad för resande och näringsliv, fungerar som ett laglöst lotteri där i stort sett varje transport blir ett obehagligt och stressande äventyr och ett vansinnigt mycket sämre val än att ta bilen.
I grunden är det även svårbegripligt att den säkert välavlönade direktören för ett bolag som ska sköta en samhällsviktig och förhållandevis enkel form av kommunikation efter åratal av kontraktsbrott och usel service ännu inte har åtalats för bedrägeri.
Jag har betraktat förfallet varje sommar sedan 1998, men kanske är det bättre på vintern?