I tisdags den 13/12 bestämde regionsstyrelsens majoritet att inte fortsatt tilldela medel för att bedömningsbilen i Hultsfred ska kunna vara i drift. Denna mycket omtyckta och synnerligen viktiga resurs ska nu tas bort. Man ansåg inte att tiden för handling var här, istället ska man utreda om den verkligen behövs och vilken effekt en sådan här bil har på hela regionens vård. Det faktum att det redan finns en rapport – som med all önskvärd tydlighet visar att bilen gör mycket stor nytta – bortser man från. Istället ska man utreda ännu mer. Man vet inte vem som ska utreda detta, ej heller exakt vad som ska utredas, man har inte en aning om när denna eventuella utredning ska vara klar och man vet definitivt inte hur det ska utredas, men en sak vet man, nämligen att var sak har sin tid och just nu är det tid för utredning, inte handling.
Jag har jobbar inom ambulansen sedan 2001, jag är specialistutbildad sjuksköterska och jag älskar det jag gör. Som barn hade jag ingen annan dröm än att jobba inom ambulansen, efter 22 år känner jag fortfarande passion och stolthet över mitt yrke, jag går varje dag till jobbet med ambitionen om att verkligen hjälpa till. Jag kan vittna om att under alla mina år inom akutsjukvården så har jag aldrig känt mer tillfredsställelse än vad jag gjorde under den tid jag var anställd på bedömningsbilen i Hultsfred. Den rapport vi sammanställde visar att responstiderna till patienter minskade eller bibehölls trots ökad belastning, den visar att tillgängligheten till akutambulanser ökade eftersom att bedömningsbilen avlastade akutbilarna. Sida upp och sida ned med statistik visar nyttan av denna resurs, det man inte kan visa i statistik är den tusenlapp det aldrig kostar, eller det lidande som aldrig uppstår, men jag kan försäkra er att vi sparat massor med tusenlappar, men viktigare ändå är det lidande som aldrig uppstått.
Tänk vad det innebär att vara 90 år gammal och slippa åka till akuten för att få recept på antibiotika när du drabbats av urinvägsinfektion, tänk vilken trygghet det är att veta att man blivit ordentligt undersökt med såväl vitalparametrar som EKG och blodprovstagning när man känner sig orolig i bröstet, tänk vilket omhändertagande man upplever att man fått när personalen som kom faktiskt hade tid att sitta kvar i en timme och tillsammans med den vårdsökande gå igenom journalen och svara på alla dom där frågorna man hade, men glömde att ställa när man var på vårdcentralen?
Vi vet att söktrycket på akutmottagningarna och ambulansen ökar, vi vet att befolkningen blir äldre och äldre, vi vet att vården går på knäna, vi vet att bedömningsbilen gjort stor nytta under sin korta livstid, vi vet att regionen pratar sig varma om ”god och nära vård”, vi vet att långt ifrån alla som söker sig till akutsjukvården med ambulans hamnar på rätt vårdnivå.
Mot bakgrund av detta menar jag att nu är det inte tid för ytterligare utredningar, nu är det tid för handling. Låt bedömningsbilen fortsätta sitt mycket viktiga arbete, om man vill utreda ännu mer kan man göra det samtidigt som bedömningsbilen är i drift, men jag vågar påstå redan nu att även den utredningen kommer visa det vi redan vet, nämligen att bedömningsbilen är ett fantastiskt verktyg för att ska god och nära vård på ett kvalitetssäkrat sätt.