Cykelåkning är ett utmärkt sätt att ge hunden en god träning och rastning, om man gör det på rätt sätt. Man måste vara medveten om att hårda underlag är lika skadliga för hundens muskulatur som för människans. Välj därför mjuka underlag!

Det är oansvarigt att ge sig ut och cykla med hunden på betong, asfalt, oljegrus eller grusvägar med vägsalt, om det finns andra vägunderlag. I förening med hög värme blir dessa underlag ännu farligare. Det är främst hundens trampdynor som kan ta allvarlig skada. 

Värmen och de hårda underlagen kan göra cykelpassen till en plåga för hunden. Undvik detta genom förståndig cykelåkning med hunden på grus eller sandvägar fria från vägsalt. Då stärks, härdas inte bara, trampdynorna utan det ger också hunden en fin konditions- och styrketräning. 

Det finns veterinärer som vill förbjuda cykelåkning med hunden under dess första levnadsår, mycket beroende på att man har vetskap om att vissa hundägare cykelmotionerar sina hundar felaktigt.

Hunden ska trava intill cykeln och inte galoppera. Galopp kan rent av vara skadlig. Cykla i lugn och jämn takt med hunden travande på höger sida. Att cykla fort med hunden så att den mer eller mindre tvingas med och, ännu värre på olämpliga underlag, kan föranleda åtal för djurplågeri. Det typiska exemplet är när hundföraren cyklar i hög fart utan att ägna hunden en blick. Hundkopplet är antingen virat runt förarens handled eller runt styret. Hunden har all möda i världen att hinna med och försöker markera detta genom att streta emot.

Småhundarna får naturligtvis lida ännu mera i en sådan situation. Småhundarna placerar man lämpligast i cykelkorgar från starten och får vara där till framkosten, säkrast och bäst. 

Hundkopplet ska vara hopvikt och ligga löst i förarens hand. Ge hunden ett så långt koppel som möjligt. Hunden ska alltså springa i trav eller gå på höger sida om cykeln, som man lär hunden från början, vilket hänger ihop med trafikreglerna. Man vill få bort hunden ifrån trafiken. 

Det är heller inte bra ur säkerhetssynpunkt, om hunden skaffar sig ovanan att rusa fram med hög fart intill cykeln. Risken finns att hunden kan springa emot framhjulet med omkullkörning som följd. Den kan skadas, få svårt att andas på grund av den då åtstramande halskedjan. Lugna hunden med ordet "sakta" och ge beröm då den dämpar farten. Kommandoordet att få hunden att hålla sig i jämnhöjd med föraren under cykelåkning är "fot", precis som under gång. Här bör man inte fordra annat av hunden än att den ska trava i lagom tempo på höger sida utan något krav på precision.

Trafikerade vägar har ibland en sträng av jord eller grus längst ut vid sidan. Utnyttja platsen och styr ut hunden på denna del, men se upp för glasbitar och andra vassa föremål som kan ligga slängda där.