I ett inlägg skriver Christer Holmgren trafikdirektör i Region Kalmar län: ”Det är nästintill omöjligt att upprätthålla bra tågtrafik på Tjustbanan, banan är undermålig och störningarna ständigt återkommande.”
Varför då?, frågar vi väljare. Jo, för att man inte har gjort någonting, utan det enda man ägnat sig åt är politiskt tjafs.
Så det otroliga, horribla förslaget. Den nya stationen i Linköping vill inte ha gammal skåpmat som anländer till en modern station på stambanan, utan vi som kommer med Tjust- och Stångådalsbanan får vackert embarkera i Tannefors och sedan ta oss till stambanan bäst vi kan. Är vi mindre bemedlade resenärer, tredjeklassare som färdas på väg 35 eller Tjustbanan?
Ni läsare är kloka och förstår att jag skojar friskt med den uppkomna situationen, men ska man skratta eller gråta när läser detta horribla och kränkande förslag?
Men ibland kommer det upp i detta forum några sagoberättare, som skriver om olika transportmedel som ska göra det möjligt för oss medborgare att resa västerut och får oss läsare att dra på smilbanden lite grann. De berättar för oss om elflyg, vätgas, elbussar, ellastbilar. Den ena science fiction-visionen efter den andra.
Jag har levt med banan. Min far var anställd vid järnvägen och fick vara med om omläggningen av banan från smalspår till normalspår. På den tiden fanns inget som hette inställda tåg eller förseningar till följd av fel på banan eller på tågen. Punktlighet var ett signum för alla järnvägsanställda.
Nu till allvaret. Det är ett stort politiskt misslyckande angående kommunikationen till Linköping det gäller både väg 35 och banan. Mest besviken är jag på de riksdagsmän som representerar S, M, L, C och som under alla år suttit på riksdagsstolar och inte lyckats med någonting när det gäller vägen och banan, det har bara blivit sämre och sämre. Alla löften vi fått, som vi har trott på och genom valsedeln gett vårt förtroende för, har de inte lyckats med.
Sedan har vi den regionala politiken och dess politiker som käbblar med varandra, skriver spaltmeter och skyller på varandra. Genom massmedia får vi höra och läsa om denna totala avsaknad av konsensus i en sådan livsviktig fråga för hela regionen, som just att ta sig från A till B med tåg, bil, buss, valmöjligheten att välja färdsätt mellan regionerna det är ju detta vi har röstat fram dom för.
Så har vi alla dessa belackare som nedvärderar banan och framhåller väg 35 som det enda alternativet – ett ensidigt tänkande om människors rätt att välja färdsätt, bil, tåg eller buss.
Nu börjar jag se mörkret i tunneln som vi kommer att gå in, i trots alla vallöften om vägen och banan. Detta politiska tjafs, som inte kommer att leda till någonting bra för oss i regionen.