Vid en trafikolycka utanför Vimmerby den 27 februari kom mitträcket att rädda mig kroppsligt. Jag hade besökt öron- näs- och halsmottagningen vid Västerviks sjukhus för att få ett "märke" borttaget genom operation. Allt gick i sin ordning då jag fått en rejäl bedövningsinjektion.
Vad jag då inte visste – och ingen berättade – var att man ibland kunde bli dåsig av denna sprutas innehåll, vilket erkänts av sjukvården efteråt. Hemfärden gick programenligt, men jag började känna mig dåsig när Hörestadhult passerats. Så jag tänkte att "det går väl bra ett par kilometer till", då hemmet och en kaffetår var nära. Så blev inte fallet.
Som ensam i fordonet var det nu efter stoppet bara att kliva ur och förundra sig över att kroppen var hel, med undantag för att underarmen fått smaka på airbagens vilda framfart. Håll aldrig längre rattgreppet "tio i två" som vi fått lära oss i körskolan en gång.
Lite chockad naturligtvis, men ambulanspersonalen hittade inget kroppsligt fel som kunde ha varit orsak. Jag har aldrig tidigare råkat ut för något liknande tillbud under 69 år som trafikant.
När jag sedan läste artikeln i Vimmerby Tidning markeras äldre personer med ålder, vilket är förkastligt och vanhedrande för vår åldersgrupp.
Tack alla som stöttade mig vid tillfället. Mitträcket blev min räddning.
Svar direkt:
Hej!
Vår hållning är att vi alltid skriver en ungefärlig ålder på inblandade personer i exempelvis olyckor – men även andra typer av artiklar vi skriver. Det spelar alltså ingen roll för oss om en person är 24 eller 55 eller kanske 79 år. Det finns ett allmänintresse att läsa om den här typen av händelser och där är en ungefärlig ålder en del av den information vi förmedlar. Vi vill ge så mycket information till våra läsare som möjligt, utan att det blir utpekande. Därför väljer vi att skriva en ungefärlig ålder.
Jenn Hultberg, chefredaktör och ansvarig utgivare