Jag förstår att det rör upp många känslor när det pratas om skolors vara eller icke vara. Flera gånger hörs argumentet att "skolan måste få finnas kvar, annars kommer inga barnfamiljer vilja flytta till orten". Om nu en skola på orten gjorde det mer attraktivt för barnfamiljer att flytta dit så skulle elevantalen inte vara så låga och hotet om nedläggning skulle vara obefintligt.
Vimmerby kommun kämpar med ekonomin och i dagsläget är de knappast ensamma om att göra det. Det är dags att komma ihåg att kommunkassan består av allas våra gemensamma skattepengar – och att de ska räcka till betydligt mer än grundskolorna. Om största bekymret är att barn ska få några kilometer eller mil längre att åka så tycker jag det verkar vara ett tämligen enkelt beslut att spara in de miljoner man kan där, så länge man ser till att de skolor som blir kvar har en bra och jämlik utbildning. Det är ju trots allt välfärdens uppgift.
Många bekymrar sig för att det kommer bli en stor flykt från de mindre orterna om skolorna försvinner. Jag har svårt att tro att det endast är en skola som gjort att man flyttat dit, och väljer att stanna kvar. Om så är fallet så är det ju verkligen sorgligt. Livet består ju av mer än att få iväg ungarna till skolan.
Låg- och mellanstadiet är sju år av livet, som kan – och ska vara – bra år, oavsett var de spenderas rent geografiskt. Snöa inte in på att bygden ska räddas av skolan. Det kan inte vara och är inte målet med utbildning.