Promenaderna i närområdet har blivit till en daglig sysselsättning där barnen och jag upptäckt en hel värld i miniatyr, befolkad av små djur med de mest fantastiska utseenden.
Vi har mött den välkända sjuprickiga nyckelpigan, sett ulliga små humlor borra in sig bland mjuka blomblad, beundrat den snygga strimlusen och följt dramat då en rovfluga fångade en annan rovfluga och sedan flög iväg med sitt byte. Vi har sett många, många små i individer fullt upptagna med att samla mat och det har varit lätt att förstå vilken nytta växterna gör där de står.
Blomplockning har vi låtit bli, istället har vi fotograferat, identifierat och lärt oss namnen på flera för oss nya växter, såsom mörkt kungsljus, fyrkantig johannesört, blåmunkar och gullklöver. Vi har lärt oss skilja mellan baldersbrå och prästkrage, mellan alsikeklöver och vitklöver, och vi har upptäckt att åkervädden uppskattas av en färgglad fjäril med det roliga namnet klubbsprötad bastardsvärmare.
Så spännande det varit att få se samma vägsträcka skifta färg, från den tidiga vårens gula, till försommarens vita, för att därefter explodera i en mängd olika färger. Den långa, raka vägsträckan har blivit alltmer intressant i takt med att nya sorters växter och djur visat sig.
Tyvärr tog äventyret slut idag då vi istället möttes av en grön öken. Vägrenen hade klippts och varenda växt var nerslagen, fjärilarna var borta och inte en humla syntes till. Det såg rent, prydligt och stendött ut. Så ledsamt.