För någon vecka sedan fick jag ett samtal från en person, som inte bor här på orten, men han sa att "det ligger en påkörd katt, tyvärr avliden på parkeringen utmed riksväg 23/34 vid Storebro". Då denna person vet att jag själv har katter undrade han om jag kunde åka och titta efter ifall jag kände igen katten och visste vem ägaren kunde vara.

Jag åkte dit, hittade katten och tog med mig kroppen. Jag åkte till ett hus alldeles i närheten av parkeringsfickan, då jag förstod att det var där katten hörde hemma. Ägarna blev så glada och lättade, givetvis inte att katten var avliden, men att den var hittad och att de nu visste var den lilla kissen var någonstans. Nu slapp de gå omkring, ropa och vissla hela dagarna, de slapp undra om deras lilla vän hade kommit hem och satt utanför ytterdörren på morgonen och ville in.

Den här lilla katten hade varit spårlöst borta i fem dagar. Alla kan vi köra på ett djur, det är lätt hänt, men till er som kör på en katt eller något annat sällskapsdjur och bara låter djuret ligga kvar och sticker från platsen, det är så ledsamt och sorgligt. Det är ju en väldigt enkel sak att stanna. Finns det ett hus i närheten – gå och fråga om det är deras katt eller om de känner igen katten, kolla efter chip eller annan Id-märkning, ta med djuret till en inrättning som har chipläsare så ägarna förhoppningsvis kan spåras.

Det betyder så mycket för den enskilda ägaren att få veta vad som hänt, så man slipper att gå omkring, dag efter dag, kväll som natt, ropa, ropa med förhoppning att kissen kommer eller att man varje morgon gå till dörren med förhoppning att familjemedlemmen sitter utanför. Jag har själv haft katter som försvunnit och vet hur oroligt det är att inte veta vad som hänt.

Det här är ett så nonchalant och respektlöst beteende. Det kostar så lite, men betyder så mycket för den enskilda ägaren att man tar sitt ansvar och försöker att spåra upp vem djurets ägare är.