De negativa miljöaspekterna av vindkraft är förhoppningsvis väl kända, till dessa hör till exempel:
• Lågfrekvent buller med lång räckvidd som stör sömn och hälsa.
• Giftiga mikroplaster som sprids i stor mängd i närområdet och dess vattendrag, bland annat det särskilt giftiga ämnet bisfenol A som kan komma att förorena dricksvattentäkter. Det finns beräkningar som visar att en vindkraftspark med 25 vindkraftverk kan avge mellan 1 och 10 ton mikroplaster varje år när bladen eroderar. Forskningen på området är knapphändig och den norska vindkraftens branchorganisation NORWEA har hävdat betydligt lägre utsläpp, 150 gram per verk och år, det vill säga 3,75 kg för 25 verk.
• Rotorbladen som innehåller dessa plaster kan inte återvinnas för närvarande, utan läggs i deponi.
• Påverkan på kött från betande tamboskap, viltkött och fisk av giftiga ämnen.
• Störande ljus som behövs för flygsäkerheten.
• Stor påverkan på djurlivet, inklusive att fåglar och insekter dör i stor mängd.
• Landskapet förfulas.
• Kraftigt försämrade fastighetsvärden (kanske mer än halvering) och svårsålda fastigheter. Mycket negativ påverkan på turism och viljan att bosätta sig i närheten.
• Mycket stort arealutnyttjande för vindkraftverken med tillhörande vägar och ledningsanslutningar.
• Olycksrisker, vanligast är bränder, tappade rotorblad och fallande torn. Inte ovanligt att vindkraftverk tappar rotorblad, dessa kan väga 10-30 ton och vara över 50 meter långa, ibland avsevärt längre. Bladspetsen kan ha en hastighet av 300 km/tim. Is kan slungas från rotorbladen upp till en halv kilometer. Människor kan därmed inte vistas i naturen obehindrat.
Utöver miljöproblemen måste man ha klart för sig den extremt negativa inverkan som vindkraftsutbyggnaden har på Sveriges elsystem som helhet. Den varierande produktionen och den låga produktionen per anläggning gör elsystemet mycket instabilt, detta beror bland annat på:
• Varierande eller helt utebliven elproduktion (vindförhållandena). Landbaserad vindkraft har ett kapacitetsutnyttjande om endast cirka 30 procent av installerad effekt.
• Utspridd lokalisering som kräver nya långa elledningar.
• Låg elproduktion per anläggning i jämförelse med vattenkraft och kärnkraft, vilket ger för lite roterande massa och reaktiv effekt för att "trycket" i systemet skall kunna upprätthållas. Detta leder till krav på utbyggnad av elnätet som helhet, för att få tillräcklig överföringskapacitet i landet.
Därmed blir kostnaderna för anslutning till stamnätet, överföringskostnaderna och kostnaderna för att bygga eller på annat sätt tillhandahålla balanskraft mycket höga. Balanskraft är det som behöver sättas in när det inte blåser, till exempel från gas- eller oljekraftverk och att variera vattenkraften mer än avsett med påföljande miljöproblem såsom erosion i älvarna.
Sammanfattningsvis blir systemkostnaderna för vindkraft mycket höga i jämförelse med planerbar produktion, i synnerhet i jämförelse med kraftverk med stora generatorer, till exempel stora vattenkraftverk och kärnkraftverk. Dessa kostnader (inklusive såväl ledningarna till vindkraftverken som utbyggnaden för att förstärka elnätet i sin helhet på grund av vindkraften) belastar i Sverige elkonsumenterna via nätavgifterna och inte vindkraftsägarna.
Tilläggas bör att vindkraftverk har mycket kort livslängd, vilket har stor betydelse för såväl återvinningsproblematiken som elproduktionskostnaderna. Ofta anges vindkraftsverkens livslängd till 25-30 år, där 25 år troligen är optimistiskt.
Vidare bör man ha kostnaderna för återställning och återvinning i åtanke. Vindkraften har inte, till skillnad från till exempel kärnkraften, krav på fullständig avsättning av avvecklingskostnaderna till statligt kontrollerade fonder. Om vindkraftsbolagen inte kan betala (en del är redan konkursmässiga), lär dessa kostnader hamna på markägarna och i förlängningen på skattebetalarna (via kommunerna eller staten) om markägarna inte kan betala.
De senaste årens mycket höga elpriser beror i hög grad på att stabil och kontinuerlig elproduktion ersatts med den ojämna vindkraftsproduktionen. Ju mer vindkraften byggs ut, desto värre blir situationen. Sverige har redan passerat gränsen för hanterbar vindkraftsandel av total produktion och borde definitivt inte bygga mer vindkraft nu.
Andra länder som på grund av obetänksamhet försatt sig i liknande förhållanden, bygger nu gaskraftverk eller kolkraftverk för att försöka hantera läget. Tyskland bygger nya kolkraftverk och Storbritannien återstartar gamla till dryga kostnader. Kalifornien har schemalagd roterande avstängning av elen och har tvingats bygga gaskraftverk. Många företag och privatpersoner har investerat i dieselgeneratorer och dessas effekt motsvarar nu cirka 15 procent av strömförsörjningen i Kalifornien. Samtliga exempel innebär alltså dubbla investeringar i kraftproduktion.