Det talas mycket om hur skadligt ensamhet är, men varför blir en människa ofrivilligt ensam? Varför säger nära anhöriga, vänner, upp bekantskapen, blockerar samtalen, hälsar aldrig på, när någon får en svår sjukdom, eller ”går ner sig” av sorg efter någons död. Och inte orkar ta tag i livet. Tror de att den sjuke bara ”gör sig till"? 

Nej så enkelt är det inte. Det är inte spetälska eller någon annan smittosam sjukdom. Ensamheten blir inte bättre av att tankarna går till barn och barnbarn, syskon och före detta vänner, när man sitter där ensam utan att ta sig ut i samhället.

Ida Anti