Syföreningsauktionen. Länge en självklar och efterlängtad träffpunkt och en aktivitet som drog in pengar till välgörenhet. Vem tar över stafettpinnen, undrar skribenten.
Sedan länge har det funnits syföreningar, främst på landsbygden men även i städerna. Syföreningarna arbetade oftast tillsammans med någon kyrka. I syföreningen samlades medlemmarna till regelbundna träffar under året för att tillverka allehanda textila och andra alster, som sedan skulle säljas på en auktion strax före jul. Behållningen av auktionen gick oavkortat till välgörenhet.
Ett annat syfte med syföreningsauktionen, förutom att köpa olika handarbeten, var inte minst att träffas tillsammans på den årliga auktionen.
En sådan auktion som jag känner sedan länge är Kyrkliga syföreningen i Tidersrum. I Tidersrum fanns två olika syföreningar. Förutom den kyrkliga syföreningen Nordöstra Smålands missionsförening, som i flera decennier leddes av Ellen Samuelsson på Linneberg, en mycket aktad frontfigur. Den andra föreningen startades på 1950-talet av Elin Kinden. Båda syföreningarna är nu nerlagda.
Eftersom jag själv gått i skolan i Tidersrum så vet jag att det var populärt hos oss barn att gå på dessa auktioner. Vi kunde där köpa lite godis, saft och kakor och vi kunde dessutom leka tillsammans.
Auktionerna följde samma mönster från år till år. Auktionen startade med en kort andaktsstund och därefter vidtog själva försäljningen. För att försäljningen skulle gå bra krävdes en bra auktionsutropare. På senare tid var det Karin som skötte protokollet, Majvi och Gertrud som visade varorna och lämnade ut dem till respektive köpare och tog betalt. Varorna som såldes kunde vara textilier i form av broderade dukar, stickade och virkade mössor, vantar och strumpor. På senare tid tillkom utrop som kaffebröd och limpor.
Efter cirka en timme uppstod en viss oro och blickarna riktades mot köket, där Vivian såg till att kaffe fanns färdigbryggt och det fanns bröd i påsar. I ett hörn stod Gunbritt och sålde ostkaka med sylt och grädde.
När den trevliga kaffestunden var till ända fortsatte auktionen med resterande varor. På slutet var det även en så kallad paketauktion och det sista som såldes var julgranen som hade prytt scenen under auktionen. Under auktionens gång såldes en mängd lotter. Nämnas kan att tidigare år så fanns också hemystade ostar och de hade då en strykande åtgång. Jag tror att Tidersrum fortfarande har rekordet för priset på en ost, nämligen 1 500 kronor. För en god Toscatårta kunde man betala 250 kronor.
"Ett förändrat samhälle har gjort att intresset för dessa auktioner inte är så stort bland de yngre generationerna, vilket får tråkiga konsekvenser."
Ett förändrat samhälle har gjort att intresset för dessa auktioner inte är så stort bland de yngre generationerna, vilket får tråkiga konsekvenser. Jag är övertygad om att många på landsbygden går miste om en naturlig samlingspunkt, där man fått möjlighet att träffas och umgås – och att det blir svårt att hitta ideella krafter som tar upp stafettpinnen när det gäller att samla in pengar till välgörenhet.