Människans förmåga att samarbeta i stor skala framhålls ofta som nyckeln till vår arts framgång. Alltsedan egenskapen uppstod för cirka 70 000 år sedan har vi haft en förmåga att samarbeta, utan att känna varandra, på en nivå som inga andra arter kan. Vi samarbetar genom att skapa gemensamma regler och normer. Vi samarbetar genom att ackumulera och dela kunskap. Med varandra och mellan generationer (Harari, 2012).

I vår grundskola delar samhället med sig av kunskap och erfarenheter till kommande generationer. Med andra ord, vi lär våra barn av våra misstag och vi lär dem att samarbeta. Även kunskap som multiplikationstabellen och geometri är, om man tänker på det, i grunden bara abstrakta konstruktioner för att hjälpa oss förstå varandra. Kunskap gör samarbeten bättre och mer effektiva. Det är nyckeln till mänsklighetens utveckling.

För att kunskapen vi lär ut i skolan ska kunna fylla det här syftet, och våra samhällen ska kunna fortsätta utvecklas, krävs att vi är hyggligt enade om vad vi lär ut i skolan. Att det finns en gemensam kravställning på kunskapen. Skulle vi lära oss alltför olika regler och kunskaper, kan vi inte längre samarbeta.

 I vår skollag finns därför kapitel 1 §5: ”Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.”

Utan det här kravet på skolan, uppfyller den inte sitt syfte. Paragrafen i all sin torrhet sammanfattar egentligen mänsklighetens viktigaste egenskap och grunden för vår förmåga att samarbeta.

För några dagar sedan fick vårdnadshavare till barn i flera av Vimmerby kommuns byskolor en inbjudan till dialog med kommunen. Man vill utreda ”konsekvenser av att avveckla förskolor och/eller skolor.” Vi inbjuds till att delge våra ”åsikter” och ”reflektioner”. 

Något mer underlag än så har ej delgetts oss.

Som vårdnadshavare till två barn i Tuna skola välkomnar jag givetvis initiativet att göra den här processen mer som en dialog än när det var aktuellt senast 2015. Men jag undrar vad kommunen tror kan ha ändrats på något relevant sätt på bara ett par år? 

Jag ställer mig också frågande till om det är särskilt relevant att fråga om ”åsikter” och ”reflektioner” i det här sammanhanget. Är detta verkligen en fråga om att ställa åsikter mot varandra? Nej, vi vårdnadshavare ställs i den här processen närmast mot en himmelsk tekanna, filosofen Bertrand Russels klassiska analogi om bevisbördan för att avfärda en myt.

Jag vill i stället hävda att naturligtvis måste även beslut som fattas om skolan, vår framtid, vila lika tryggt i tidigare nämnd och grundläggande princip om vetenskap och beprövad erfarenhet. På samma sätt som själva verksamheten ska göra, enligt lag.

Faktum är att §5 i skollagen inte definitionsmässigt verkar skilja på om den appliceras på innehållet i, eller styrningen av, utbildningen.

Jag vill därför be politiker och tjänstemän att förbereda sig noga inför våra dialogmöten så att vi inte fastnar i ”åsikter” och ”reflektioner” (därom behövs ingen dialog – vi är sannolikt inte överens). Diskussionen behöver basera sig på fakta, forskning och erfarenhet. Som jag nämnde har kommunen inte bifogat några underlag till våra dialogmöten. Därför har jag sammanställt ett åt er, som berör exakt det ni önskar diskutera: konsekvenser av nedläggning eller hot om nedläggning av byskolor. Underlaget består av några frågor att besvara, inklusive referenser till lämplig forskning och litteratur.

På så sätt kan dialogen föras på ett jämlikt och konstruktivt sätt.

• Vilka blir de dokumenterat positiva effekterna för medborgare och företag på de orter där skolan läggs ned eller hotas av nedläggning? Hur påverkas förtroendet mellan medborgare/företagare och kommunen långsiktigt? (Kearns, Lewis, McCreanor & Witten, 2009; Cedering, 2016; m.m) 

• På vilken vetenskap och beprövad erfarenhet vilar idén om att nedläggning av glesbygdsskolor är ett långsiktigt och ekonomisk riktigt beslut? (Thelin, Solstad; Myndigheten för skolutveckling; Forskning i Fokus Nr 27, 2005)

• På vilken grund står ni, när ni ifrågasätter kvaliteten i glesbygdsskolornas utbildning? (Råberg, 1979; Åberg-Bengtsson, 2009; Lind & Stjernström, 2015)

• Vilka studier visar att åldersblandad undervisning brister i förmågan till måluppfyllelse enligt läroplan? (Åberg-Bengtsson, 1996, 2004)

• Vilken erfarenhet säger er att ni kan förbättra likvärdigheten i kommunens grundskola genom att lägga ned byskolor? (Pettersson, 2017)

• Har kommunen studerat potentialen i kollegialt samarbete mellan professionerna, för att främja barns lärande, och pedagogernas professionella utveckling utifrån glesbygdsskolornas förutsättningar? (Malloy & Allen, 2007; Petterson, 2017) 

Samt, något som inte är direkt kopplat till glesbygdsskolan, men väl ekonomin i skolorna: 

• Vilka livslånga effekter på individen har stora respektive mindre klasser, och hur påverkar detta skatteunderlaget på sikt enligt era beräkningar? (IFAU 2013:5)

Med hopp om en något mer konstruktiv inställning till landsbygden i Vimmerby kommun.