Men det är också tufft, slitsamt och det krävs ett jävlar anamma av oss personal för att klara av dagens arbetsmiljö och uppgifter.

Att arbeta som undersköterska innehåller många sysslor. Vi är allt från vårdpersonal, rörmokare, kock, servitris, inköpare, städare, djurvårdare, underhållare, sekreterare och psykolog. Ändå är vi bland sämst betalda undersköterskorna i hela landet. Var finns rimligheten i detta, och respekten för det arbete vi faktiskt utför? 

Vi arbetar med många gånger svårt sjuka människor, med något som kräver utbildning och kunskap, men man lyckas aldrig få fatt på tillräckligt mycket personal som besitter dessa kvalifikationer. De som är galanta i yrkesrollen försvinner vidare till grannkommuner som erbjuder mer i månadslön eller tar ett jobb med döda ting som ger mer klirr i kassan.

Vi är ute på hal is och det är nu dags att ta fram både isdubbar och snökedjor om man ska kunna se en yrkesframtid inom detta område. Vi är många som älskar vårt arbete men också många som drömmer sig bort till en vackrare verklighet. En verklighet som innehåller arbetsglädje, resurser, kvalitetstid med våra brukare och boende. Vi vill kunna ge dem bra vård, mer tid och en guldkant i deras vardag vare sig de är gamla och pigga eller gamla och sjuka. 

Vi personal ska inte behöva känna oss jagade, stressade, ständigt få nya medarbetare som inte besitter tillräckligt med kunskap vilket gör att man då måste arbeta dubbelt så hårt. Man vill i den vackra verkligheten känna sig glad och nöjd vid arbetsdagens slut och inte känna sig misslyckad över att inte hunnit tillräckligt idag heller.

I den fula verkligheten, i den rätta verkligheten, är vi stressade, oroade, underbetalda och trötta, vi är många som gett upp hoppet om en bättre arbetssituation. 

Jag är kanske naiv MEN jag vill tro att vi är en yrkeskategori som kommer få högre status, högre löner och bli bemötta med respekt för det arbete vi utför. Vi arbetar med levande ting, människor med känslor och svåra sjukdomsdiagnoser, det är vi som styr skeppet framåt och det är vi som vet vad som krävs för att man ska kunna göra ett bra arbete. Vi kräver inte guld och gröna skogar men är värda rimliga löner för det arbete vi utför precis som vilken annan yrkeskategori som helst.

Jag vill härmed hylla ALLA undersköterskor i kommunen, vi gör ett sådant toppenarbete alla dagar i veckan, dygnet runt och det ofta med ett leende på läpparna trots den tuffa arbetsmiljön.

Vi är värda bättre löner, värdighet och respekt för utan oss, vad gjorde kommunen då?