Var ska vi träna, del 2

Det är svårt att få till träningstillfällen i Ankarsrum, menar skribenten.

Det är svårt att få till träningstillfällen i Ankarsrum, menar skribenten.

Foto: Ulrik Alvarsson

Insändare2019-07-11 04:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Svar på artikeln ”Gymmet är en plusaktivitet” i VT den 6 juli.

Jo man tackar, gymmet är en plusaktivitet för ungdomar och det ska inte fritidsgården syssla med säger Mårten Öhrling, dessutom finns det inga pengar.

Märkligt, kan det verkligen ta 30 år att komma till insikt om detta? Här skulle uttrycket ”god dag yxskaft” passa in, men så tarvlig tänker jag inte vara.

Plusaktivitet, ett innovativt nyord, något för redaktionen för SAOL . Analogt med detta måste således, utan gym, vara en minusaktivitet, eller?

Ett annat förslag till lösning, framfört av Anders Östlund, var att när det nu ska byggas nya lokaler på Bruksliden, kan man ju lägga till 50 kvadratmeter med plats för gym, med AIS som huvudman. Kreativt!

Projektet är tänkt att starta i höst, hur det blir med det står emellertid skrivet i stjärnorna.

Risken finns att AIS fortsatt får leva med sina slitna och sunkiga lokaler under ytterligare en oviss framtid. Leif Edström, du är en Don Quijote, hur orkar du med detta Sisyfosarbete? All heder åt dig!

Att ni använder argument som oviljan från oss som tränar att bilda förening och överta skötsel och drift för lokalen, var väntat.

Men då råder jag dig/er att tänka ytterligare ett varv.

Jag har sagt det förut men jag kan upprepa det igen: Det är inte en frimärks- eller schackklubb, vi pratar om. Vi pratar om en träningslokal med avancerade maskiner och med stora tyngder inblandade och därmed vidhängande risker.

Vad händer om någon skadar sig beroende på bristande underhåll eller bristande information rörande handhavandet? Vem vill ha det oket hängande över sig? Hellre då en skivstång.

Så en enkel fråga, enkel men icke förty intressant: Till vad ska man använda de 30 kvadratmeter som var vår träningslokal?

Det är min dystra övertygelse att intresset för landsbygden avtar, närmast exponentiellt, med avståndet mellan kommunhuset och folket på småorterna, vi som, så att säga, lever i diasporan.

Nota bene, detta gäller naturligtvis inte i valtider. Nej, i valtider försöker politikerna, på alla nivåer, få oss att tro att de är kapabla att ta sig över en avgrund i två språng.

”You can fool some of the people all the time and all the people some of the time but you cannot fool all the people all the time!”

Briljant! Lika sant då som nu som i morgon. Tillskrivet vem?

Ja, det får du som inte vet ta reda på själv.

Läs mer om