Vimmerbyborna är några av de mest vänligaste människorna jag mött på. Jag har själv bott i både huvudstaden och andra städer i Småland, ingen toppar trevlighet och egenskap av välvilja som just Vimmerbyborna har enligt mig.
Det är därför jag tycker att en granskning av varför 15 500 personer är mer stressade än städer som har befolkning på 40 000 är på sin plats.
Att överbefolkning och trängsel ger försämrad livskvalité, går att bevisa. Överbefolkning innebär att fler människor finns inom ett visst geografiskt område, än vad tillgången på förnybara resurser medger.
Den amerikanska etologen John Calhoun genomförde flera experiment under femtiotalet på möss och senare råttor.
Först skulle däggdjuren leva i en utopi med fri tillgång till vatten och mat i en stor bur. Vad han kom fram till kan säga mycket om Vimmerbybornas samtid och framtid om det inte råder någon sorts medvetenhet kring kommande år av besöksnäring till staden.
Som ni läsare säkerligen förstår så gick utopin över till en dystopi när överbefolkningen var ett faktum. Uttrycket "behavioral sink" myntades 1962 av John Calhoun. Överbefolkning och trängsel gav ett moraliskt förfall i beteendet hos mössen i experimentet.
I somras höll vattnet på att ta slut i kommunen, det tyckte jag var oroande. Jag cyklade till en bygghandel och köpte mig en 25-litersdunk, jag fick den sista trots att det stod att det fanns fem kvar på deras hemsida för tio minuter sedan.
Jag började fundera: "Tänk om någon annan dök upp och ville ha den sista samtidigt som mig, skulle vi börja bråka om den sista vattendunken, skulle vi bli högljudda som på film?"
Skulle "beteendemässig förfall " träda in som ett resultat av trängsel, stress och avsaknaden av resurser såsom vatten, mat och andra resurser?
Jag upplever fortfarande att människorna i Vimmerby är de trevligaste jag stött på, men vem som helst kan bli stressad när turister ökar år efter år och den lilla staden inte kan följa med i utvecklingen kring turistnäringen.
Vår mat tar slut i affärerna, det blir någon vattenläcka som skulle innebära förfärliga konsekvenser om det inte åtgärdas i tid, det är trångt i affärer, det är skräpigt i grönområdena.
Det behöver förvaltas bättre, struktur efterfrågas. Mer ansvar bör tas av berörda näringsidkare. Dystopin blir ett faktum, när vi i en tid där vi egentligen ska återhämta oss istället får armbåga oss fram genom semestern, beteendet sjunker moraliskt som en direkt konsekvens av stress och befolkningsökning komprimerat under kort tid.
Nina Sjöstedt