I tider som bjuder på så mycket elände är det skönt att ägna sig åt något trivsamt och enkelt, som att bänka sig framför Vasaloppet. Men inte ens ett evenemang som detta är fritt från inslag som gör att man undrar om mänskligheten är på väg bortom galenskapens gräns.

Klimataktivister som vill återställa våtmarker försöker kasta sig ut framför vackert kämpande Syrstad under slutspurten. Alerta funktionärer kunde släpa bort galenpannorna utan att någon kom till skada och norrmannen kunde fortsätta sin slutspurt. Men nog måste man undra vad de vill, klimataktivisterna? Viljan att kämpa för något gott, i det här fallet, att i förlängningen rädda vårt klot, skulle troligen få fler passiva betraktare att engagera sig om de använde sig av mindre osmakliga beteenden.

Tror man verkligen att man får gehör genom att kasta soppa eller potatismos på ovärderliga konstverk, limma fast sig på motorvägar och hindra ambulanstransporter eller bli ett stående, störande och genant inslag på stora kultur- och idrottsevenemang? Tänk om deras korkade agerande istället leder till att färre orkar bry sig, när vi har så mycket annat att bekymra oss över?

Vi får hoppas att detta märkliga tänk åtminstone begränsas i de här kretsarna. Att lyfta en angelägen fråga behöver inte förstärkas med i bästa fall fåniga, i värsta fall skadliga aktioner.