Enligt Moderaterna så beror prishöjningarna på elbrist främst i södra Sverige. Men någon brist finns ju inte och Sverige exporterar el som aldrig förr just nu.
Enligt Socialdemokraterna hänger elpriset ihop med gasbristen i Europa och att vi måste betala samma pris som övriga EU-länder trots vårt elöverskott. Men när det blåste bra häromdagen sjönk elpriset till noll ett tag. Behövde vi inte betala Europapriser då?
Dessutom undrar man vart pengarna tar vägen. De går väl inte upp i rök?
Det måste finnas företag som gör makalösa vinster och profiterar på kriget på ett sätt man aldrig hade kunnat föreställa sig.
Kan de inte tvingas betala tillbaka en stor del av dessa bisarra övervinster. Och varför begär de statsunderstöd? Slutligen, så fort det blir brist på något så går priset upp. Det må vara el, bensin eller potatis.
Det framställs hela tiden som något oundvikligt. Som om det vore en naturlag som står utanför mänsklig kontroll. Så är det naturligtvis inte. Det är företagen eller andra organisationer som ser en chans att maximera sina vinster när nöden gör att kunderna tvingas lägga sina sista pengar på nödvändiga bristvaror. Men måste det vara så?
Kan inte politiken träda in och frysa priserna till normala nivåer. Skulle det rubba nationalekonomin i sina grundvalar?