Allteftersom tiden går rapporterar media om att utskrivningen av antidepressiva medel ökar. De används som medel mot depression. Kommersiellt har de varit – och troligen är – en fullträff för läkemedelsbolagen. Frågan är om baksidorna och de långsiktiga verkningarna verkligen beaktas med nuvarande arbetssätt? Och är inte tankarna bakom förskrivningen alltför mycket kopplade till kemi? 

Det finns många studier inom områdena medicin och hälsa. Svårligen kan man bortse från de studier som för fram nytt tänkande och nya insikter. Följande är exempel på det. En färsk studie från Nya Zeeland (Roger T. Mulder på universitetet i Otago) och Australien (Anthony F. Jorm på universitetet i Melbourne) och publicerad i BJPsych open pekar på att ökningen av antidepressiva medel inte är kopplad till en lägre förekomst av depressiva symptom. Istället visar faktorer som inkomst, utbildning och förväntan på livet mätt med index för mänsklig utveckling, HDI, Human Development Index, tydligare samband med minskad depression. 

Enligt dessa rön talar mycket för att människans liv är en smula större och mer komplext än att vara en slags kemisk ”fabrik”? I grunden är det alltså faktorer som är beroende av långsiktigt agerande.