Att vara kommunstyrelsens ordförande har många fördelar. En är att den ger många tillfällen till kompetensutveckling. Att inneha denna position innebär en intensivkurs i allt. Hela tiden.
I slutet av juni hade jag, via CKS:s försorg, tillfälle att lyssna till Anders Lidström, professor på Umeå universitet. Lidström talade på temat "Framgångsrik regionalisering", och kom bland annat in på frågan stad/land.
Jag har länge förvånat konstaterat att det finns någon slags vedertagen "sanning" som hävdar att landsbygden utgör en "tärande sektor", till förfång för stadens starka utvecklingskraft. För mig är detta en helt absurd tanke.
Stad och land behöver varandras olika kvalitéer. Varför är detta ens en fråga?
Det var just det. Varför ska det finnas ett inbillat motsatsförhållande mellan stad och land?
Kanske fick jag en början till svar där jag satt tillsammans med kollegor från länets kommuner och lyssnade till professor Lidström. Två citat framträdde i eldskrift ur Lidströms powerpointpresentation, citat som kan vara en början till en förklaringsgrund till den omöjliga uppfattningen om att landsbygden är ett onödigt ont, som bör amputeras:
Torsten Hägerstrand - Sveriges sannolikt mest kände kulturgeograf, efterlyser i en långtidsutredning 1965: "Ett genomtänkt beredskapsprogram för avfolkningen av de icke räddningsbara bygderna, vilket kräver, ett generellt studium av den definitiva utrymningens problem".
Två år senare rekommenderar nationalekonomen Åke E. Andersson, "En åldersmässigt balanserad evakuering av avfolkningsområdena", citat med originalkällor Elander, 1967, s 126.
För några år sedan hörde jag liknande budskap från spinndoktorn Kjell A Nordström som menade att inom kort kommer obskyra begrepp som Frankrike, Italien och Norge vara helt borta. Istället kommer världen bestå av Paris, Rom och Oslo. Däremellan - "wasteland" - ödemark, eller i direkt översättning avfallsmark.
Vilken syn på landsbygdens framtid. Rena Harmageddonvarningen. Amputation befogad? Rent av rekommenderad? Ordinerad?
Vi förstår vår samtid utifrån de referensramar vi har. Jag som bor på landsbygden och varje dag ser den stora potential som finns här - i människorna, i vyerna, i jorden och luften - anser ovanstående vara obegripligt och onödigt dravel. Men om detta synsätt innehas av människor med inflytande på vår vardag och vår framtid behöver det synliggöras och bemötas, innan det riskerar att bli en självuppfyllande profetia.
Pia Tingvall (C)
Kommunstyrelsens
ordförande Kinda
Absurt se landsbygden som tärande
Närpolisområdena tas bort, distriktssköterskemottagningarna läggs ned, Försäkringkassans lokalkontor...long gone. Vad är det som händer? Ska landsbygden snöras av, amputeras, som en ovälkommen blindtarm?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.