När praktiskt taget alla kommuninnevånare eller åtminstone de äldre som det berör ville ha kvar Knektagården och Moliljans äldreboende, båda dessa idealiska platser för äldreboende med tillgång till uteplatser, grönområden och gemenskap för alla som är beroende av hjälp med sin dagliga tillvaro.
Tillgång till gemensamt kök men även individuella möjligheter för dem som orkar. Ja allt som hade skapat gemenskap och trygghet för de äldre, en perfekt lösning för ett äldreboende. Men nej säger politikerna det blir för dyrt att bygga om till ett äldreboende.
Vi bygger om så att husen och området passar för rehabilitering av missbrukare och till en viss del kriminella element. Detta utlöste ett ramaskri bland de nära villaområdet boende, speciellt då barnfamiljerna.
Detta brydde sig inte politikerna om vi gör som vi tycker, det är inte kommuninnevånarnas önskemål som tillgodoses utan politikernas godtycke.
När det gäller äldreomsorgen och äldreboendet finns det en lag som säger att det är kommunernas skyldighet att det finns tillgång för äldreboendet. Det har gått så långt att Hultsfreds kommuns och dess politiker anmält sig själva för bristande möjligheter för ett äldreboende. Politikerna säger att det är för dyrt med ett gemensamt äldreboende, man kan ifrågasätta om det inte blir dyrare med alla dessa bilar som natt och dag åker omkring som racerförare för att hinna med att ge de äldre ofta ensamstående, ett mål mat, någon tid för gemenskap finns inte, bråttom, bråttom. Politiken och politikerna har tydligen blivit en grupp eller ett skrå som glömt att de som folkvalda skall fungera för kommuninnevånarnas bästa. Speciellt då för äldrevård och äldreboende, som är en viktig del i ett samhälle där de äldre vill känna trygghet och gemenskap med övriga kommuninnevånare.

Göte Fagerström
ordf. i SKPF V-by-Hultsfred