Numera kopplas jakt och jägare till en kategori av folk som aldrig upplyst och bildade människor kan förstå eller vill bli förknippade med. Alla vet ju nämligen att det inte går moraliskt och etiskt rätt till där ute i skogarna, då ivern, sjuka lustar, brinnande omdöme tar överhand i ett skottögonblick som inte heller har tränats på innan. Detta i sin tur kan ge upphov till oerhörda lidanden i dagar, veckor och månader för djur som påskjutits.
Hur många älgkor skjuts bort framför kalvar som lämnas själva? Detta mörkertal får aldrig allmänheten reda på, men det finns. Exemplet är realistiskt och tillhör vardagsmat för de flesta jägare. Är det inte de själva som gjort misstag så är det en annan osv, så håller det på, det pratas nämligen mycket "skitprat" inbördes och när den socialt betingade brasan ska tändas, då tindrar ögonen på de skogens soldater som i daggstänkta berg åkt fyrhjulsdrivna stadsjeepar fram till passet.
Det vankas sagostund, nämligen! Och den som har fått grankvist i hatten = skjuten älg eller dylikt farligt djur, antas börja sagoberättandet.
Detta är ofta en rörande berättelse om hur älgkor med tvillingkalv kom ur ett buskage på 400 meters skjuthåll och att det körde ihop sig och ställde till det rejält när kon ställde sig framför kalvarnas träffpunkter lungorna eller kanske det rör sig om halskotpelaren. Det var också vidrigt tyst endast fåglarnas kvitter var det enda som kunde rädda att en mantelrörelse inte röjde den självupptagne sagoberättaren.
Ungefär så går det till i dessa snäva jägarkretsar som taggar upp varandra inför det stående mötet, då det avgörs vem som är man.
Det är då agnarna skiljs från vetet sägs det, när man står inför fyra ögon med guldskovel och kolsvart halvmeterlångt skägg.
Av någon anledning så verkar det också som om flera av dessa skogens soldater fullföljt någon form av oetisk förbrytarutbildning innan de släppts ut i skogen och fått sin vapenlicens av polisen är som är deras bästa vän.
Sådan är den nybildade urgamla tradition som kallas vildvård numera, som ämnar gå drev om det så vore den sista älgen i gamla Svedalas historia det gäller.
Djurskyddsregler gäller inte vilda djur, bara vanliga slaktdjur.
Förlegat oetiskt förbryteri!
Älgjakten en absurd förlegad syssla
Varför jaga älg? Varför jaga alls? Svaren på detta ryms i nuvarande modernt tidevarv inom ramen för nöjes- och fritidsindustrin, samt inom skogsägarnas giriga vrå där utarmning och utsugning av naturen närmar sig armageddon.Nöje och pengar är det alltså detta jagande ytterst handlar om. Inget som förknippas med den uråldriga jakt som förr i tiden bedrevs av bönder, torpare och andra familjeförsörjare för överlevnads skull.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.