Sen regeringen Carlsson (s) fallit den 15 februari 1990 på förslaget om lönestopp satt Carlsson kvar som ledare för en expeditionsregering. För att få ordning på Sveriges affärer tvingades Riksbanken 1992 med regeringen Bildt, höja marginalräntan till 500 procent. Men endast i fem dagar.
Regeringens katastrofala ekonomiska politik ledde till att Sverige halkade efter på 70- och 80-talen. De svenska reallönerna stod stilla i cirka 25 år. Medan de utländska ökade i ett angenämt tempo.
Sossarna regerade större delen av perioden. Medan LO verkade ha lönemakten. Trots enorma lönepåslag ökade inte arbetsinkomsterna efter skatt på grund av den häftiga inflationen.
Plånböckerna blev tunnare och tunnare och Sverige försvann från toppen av OECD:s välståndslista.
Så byggde sossarna (och LO) upp krisen. Ett självmål av helt osannolikt mått.
Krisen - inklusive ansvaret för dom 500 procenten i fem dagar - vill sossarna lägga på andra. Då var tydligen maktinnehavet viktigare än sanningen. Hur är det idag?
Tage Sandmark
Ali Esbatis stolpskott
Ali Esbati (s) snyftar om oblyga borgerliga angrepp på sossarna i sin insändare. Du Ali, ta och rensa bort dom "500 procenten i fem dagar" som fortfarande används som tillhygge mot borgarna av ledande sossar. Det var sossarna själva som lagade till den krisen.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.