Redan idag onsdag, kommer frågan om Regionkommuner, att dryftas från alla håll och kanter - och ingen kommer längre att sväva i ovisshet om den här reformen, oavsett om de vill hålla sig utanför, eller inte.
Frågan om nya stora Regionkommuner kommer att beröra alla, exakt alla. Och frågan kommer att väcka slumrande känslor, jag är helt säker.
Varför - jo, för att det är ytterst känsliga frågor. Det är frågor som rör den personliga identitetet, det är en fråga om att vara antingen arbetsam smålänning, eller östgöte, gudskelov - men inte både och, på en och samma gång. Eller?
Det är frågor som rör näringslivet och arbetstillfällen. Småstäder, som säg Hultsfred eller Rimforsa, är förhållandevis små i Kalmar län, respektive Östergötlands län. Men de blir i jämförelse ännu mindre i en Regionkommun som omfattar hela Östergötland, Småland och södra Södermanland.
Det är frågor som rör kommunikationer och infrastruktur. Med en till två miljoner invånare i varje av Sveriges framtida sju till nio Regionkommuner vill det verkligen till att tåg-, buss- och biltrafik funkar. Och med bara sju till nio enorma Regionkommuner som fightas och lobbyar om statliga pengar, blir det ännu mindre kvar till små, anspråkslösa, men livsviktiga, projekt ute i glesbygden. Vilket gör att glesbygden blir ännu mer gles, och får det ännu mer tufft i fighten om pengapåsen.
Det är frågor som rör demokrati och medbestämmande. Med större områden, såväl geografiskt som befolkningsmässigt, ökar visserligen möjligheten att ta de riktigt stora avgörandena. Med mer skattepengar i ryggsäcken kan det naturligtvis tas ännu större beslut, ännu viktigare och ännu dyrare. Det blir totalt sett färre politiker och administratörer - det är själva vitsen med hela arbetet - men samtidigt blir de ännu mäktigare. Och alla andra ännu mer betydelselösa.
Nej, skämt åt sidan. Fast ändå, alla politiker med stolthet och kämpaglöd kommer att kämpa för "sitt område". Alla kommer att skissa på lösningar där den egna regionens faciliteter blir mittpunkten och där andra orter knyts till dem. Tyvärr kan dock inte centrum vara exakt överallt, det ligger i sakens natur.
Den utveckling vi nu ser på det nationella planet är detsamma som på det internationella. Vissa ser ett allt större och ett allt starkare EU, som en fantastisk fördel, gentemot den nya och fantastiskt expanderande ekonomierna i Asien, gentemot ett allt starkare Ryssland samt gentemot USA. Andra ser de gamla nationalstaterna utplånas vad gäller många praktiskt ting. För och emot, fördelar och nackdelar.
Frågan vi alla måste ställa oss är om huruvida livskvalitéen för den enskilde invånaren påverkas med jättestora Regionkommuner. De stora lösningarna, med enorm makt och stora ekonomiska resurser, krävs i den allt hårdare internationella konkurrensen. I övriga EU är regioner med en till två miljoner invånare förhållandevis små.
De stora Regionkommunerna öppnar samtidigt dörren för små lokala lösningar, som tar tillvara lokala intressen och lokala problem. Men då är vi ju tillbaka på ruta ett igen..!
Jag ser en framtid liknande den i EU, med en elit som redan har passerat nålsögat. De är odelat för så storslagna lösningar som möjligt, med den trygga vetskapen att det ökar deras eget inflytande.
Och med den stora massan som ställs utanför och ser sin egen demokratiska kraft minska för varje dag som går.
Enligt tidsplanen ska nu diskussioner mynna ut i ett färdigt förslag till 2010, för att kunna tas i valet 2014. De första kommentarerna under tisdagen andas optimism och de flesta ser sina egna nuvarande regioner som vinnare. När detta genomskådas, inom kort, blir det annat ljud i skällan. Var så helt himla säker!
Alf Wesik