Insändare: Alliansen prioriterar de mest utsatta

Detta beskriver nu Gunilla Johansson (s) som en satsning på de fattiga barnfamiljerna och blundar för allianspartiernas prioritering.
Jag håller med om att det är viktigt att stödja familjer med begränsad ekonomi. Som skolsköterska upplevde jag mer än en gång att familjer avstod från att ta sitt barn till doktorn efter det att sossarna sänkte gränsen för fri barnsjukvård till 12 år i början på 2000-talet. När vi i den borgerliga landstingsmajoriteten hade sanerat ekonomin, efter sossarnas åtta år av vanstyre, höjde vi därför för ett år sedan gränsen för fri barnsjukvård till 16 år, så att hela grundskoletiden täcktes. Finns det grader i helvetet? Den frågan ställde jag i fullmäktigedebatten. Jag menar att det finns det och då vill jag bidra till att lindra nöden hos dem som har det allra värst.
Dit räknar jag svårt funktionshindrade autistiska barn, som genom ett projekt fått möjlighet att lära sig tala och få struktur på tillvaron. När projektet är slut riskerar andra funktionshindrade drabbas av försämringar om verksamheten ska kunna fortsätta. Detta är orimligt.
Dit hör barnet som lever i ständig skräck för att mannen i familjen ska misshandla barnet självt eller dess mor. Folkhälsominister Maria Larsson har utformat en lag som träder i kraft den 1 juli. Den innebär att kommuner och landsting är skyldiga att ge vård och skydd till våldsutsatta kvinnor och barn. En plan finns för hur det ska byggas upp i vårt län, men sossarna vill inte avsätta några pengar till att genomföra det. Det är rent lagtrots. Dit hör funktionshindrade, som behöver få bättre möjlighet till rehabilitering utanför länets gränser.
Inför valet lovade samtliga partier handikappföreningarna att öka anslagen. Allianspartierna avsätter pengar för det, men vänstermajoriteten vägrar. Det är löftesbrott och svikna vallöften.
Dit hör psykiskt sjuka personer i åldersgruppen 18-25 år, som i riskerar att hamna mellan stolarna i övergången från barn- till vuxenpsykiatrin.
Ett gemensamt ansvar mellan landstinget och länets kommuner har tagits fram, men socialisterna vill inte avsätta några pengar till det. Det är ett svek mot de psykiskt funktionshindrade unga vuxna - och mot länets kommuner. Dit hör personer med ätstörningar, som är bosatta i norra länsdelen. I Kalmar finns en ätstörningsenhet, men de som bor i norr tvingas åka tiotals mil till vård.
En utredning har pekat på behovet att bygga upp en verksamhet i norra länsdelen, men sossarna prioriterar bort det. Det är diskriminering mot alla som bor i norra delarna av Kalmar län!
Jag menar att socialisternas i och för sig vällovliga ambition att förbättra välfärden generellt i det här fallet slår totalt fel. Genom att höja gränsen för fri barnsjukvård till 20 år inkluderas alla, även barn från rika familjer och förvärvsarbetande ungdomar som slutat gymnasiet. Däremot förvägras de mest utsatta grupperna den vård och det stöd de så väl behöver!
Det är beklagansvärt att de som slår sig för bröstet och hävdar att de står på de svagas sida på punkt efter punkt sviker sina löften och ideal när det kommer till praktisk handling. Prioriteringar är inte lätta, men i allianspartierna i landstinget har vi försökt att styra pengarna så att de kommer de mest behövande till del. Tyvärr stängde sossarna, vänsterpartisterna och miljöpartisterna sina öron och sina hjärtan.
Gudrun Brunegård (kd)
Vimmerby
Ledamot
i landstingsfullmäktige