Det har förstås även vi beslutsfattare gjort under processens gång, även om allt inte har redovisats offentligt. Av naturliga skäl kan ett fullmäktigebeslut inte beskriva alla tankar och diskussioner som försiggått under förberedelsetiden och därefter.
I vissa avseenden sammanfaller skribenternas förslag med tankar som bearbetats innan det slutliga förslaget presenterades. Exempelvis har vi diskuterat möjligheten att bygga ett helt nytt gymnasium på annan plats och istället nyttja de befintliga lokalerna till annan verksamhet. Anledningen till att vi har stannat vid att utgå från de nuvarande lokalerna är följande:
För det första kostnaden: Det kostar ungefär dubbelt så mycket att bygga nytt som att bygga om befintliga lokaler.
För det andra behovet av samlad verksamhet: Merparten av kärnämnesundervisningen bedrivs i de lokaler som nu står på tur att byggas om. Där ligger också skolmatsalen. Restaurangprogrammet respektive fordons-, el- och industriprogrammen har nya lokaler på ömse sidor av huvudblocket. Att överge dessa nybyggda lokaler och flytta till en helt ny plats vore ett oförsvarbart resursslöseri. Att låta eleverna förflytta sig mellan undervisningslokaler som är utspridda på olika håll i staden kräver längre raster, vilket gör det svårt att hinna med alla lektioner inom skoldagen, som begränsas av kollektivtrafikens tidtabell. Det är också viktigt för skolandan att elever och personal från olika program har möjlighet att spontant stråla samman i exempelvis en gemensam cafeteria eller skolmatsal.
För det tredje avståndet till resecentrum: Man kan knappast placera skolan längre bort från centrum än vad som nu är fallet, utan avsevärda merkostnader i form av transfertrafik, om vi även fortsättningsvis ska utgöra ett attraktivt alternativ för tågresande elever.
Jag vill återigen understryka att vi har mycket stor respekt för den kostnad som budgeterats för gymnasiets ombyggnation. Satsningen kommer att innebära en kraftig ökning av kommunens skuldbörda på lång sikt, om inte åtgärder vidtas för att begränsa detta.
En rad tänkbara lösningar har diskuterats, som också känns igen i lördagsskribenternas idéer: En möjlighet är att sälja fastigheter för att minska behovet av upplåning. En annan möjlighet skulle kunna vara att avtala med en entreprenör att stå för om- och nybyggnationen av gymnasiet och därefter hyra lokalerna. På så sätt skulle kommunen slippa stå för investeringen, även om kapitaltjänstkostnaderna skulle återfinnas i form av hyreskostnad.
Även om man med visst fog kan förmoda att det går att hitta lämpliga samarbetspartners, så är inget av dessa förslag omedelbart realiserbart, utan kräver omfattande förberedelser och agerande vid rätt tidpunkt.
Ingen ska tro att någon borgerlig politiker finner något nöje i att höja kommunalskatten. Men gymnasiesatsningen är nödvändig, även om vi för stunden inte kan visa upp den optimala finansieringslösningen. För att inte försätta kommunen i ett läge där skuldbördan ökar utan att samtidigt vidta åtgärder för att minska den, så lägger vi förslaget om en tillfällig skattehöjning. Det är en absolut målsättning att den ska återställas senast 2010.
En skattehöjning på 40 öre beräknas i dagsläget ge 9,3 miljoner kronor under ett år. Om tillväxtprognoserna stämmer kan den ge mer. Dessa pengar öronmärks för amortering av lån. Under tiden kommer vi att genomlysa kommunens ekonomi och processer för att hitta andra sätt att långsiktigt amortera bort lånebördan. På så sätt tar vi ansvar för kommunens ekonomi på kort och lång sikt.

Gudrun Brunegård (kd)
Ledamot i kommunstyrelsen