Insändare: Än en gång Prästgården i Horn

Församlingen har genom åren fått tillgångar i form av gåvor och testamenten från församlingsmedlemmar.
Det är dessa tillgångar som nu sålts ut de senaste åren.
Som ny i kyrkofullmäktige är det mycket jag reagerat över och därför självfallet ställt frågor. Tyvärr upplever jag att jag hela tiden fått svepande och avvisande svar. Varför kan vi inte ha en kyrklig verksamhet som präglas av en större öppenhet, förståelse och samarbetsvilja? Bra information och öppna diskussioner skapar det engagemang som församlingsarbetet behöver. Ett exempel på oklarheter i ekonomin är Ebba och Gunnar Larssons minnesfond (Olofsboda) som bildats först efter tio år. Inga svar på hur pengarna har använts under de tio första åren har kunnat preciserats och det rör sig ändock om en fond med tillgångar idag på närmare tre miljoner kronor.
Även om nuvarande ledning i kyrkan nogsamt undviker att diskutera utveckling och framtidsfrågor, så är jag övertygad om att det kommer nya generationer, som vill se kyrkan och bygden leva vidare.
Vi som vill behålla prästgården gör det med en vilja att utveckla församlingsarbetet för flera.
Till och med kyrkoherden tillstår i sin verksamhetsberättelse att det är svårt att engagera medelålders.
Varför skulle det inte gå att med rätt förutsättningar skapa ett bredare engagemang i Horn?
Prästgården kan med sin närhet till kyrkan, sin utemiljö och sin atmosfär förmedla en trivsel och skapa aktiviteter, något som är omöjligt för ett karaktärslöst, nybyggt, icke handikappsanpassat församlingshem. Min slutsats är: Sälj därför det själlösa utbytbara församlingshemmet och behåll prästgården med dess unika karaktär- och framtida möjligheter.
Alternativet att sälja församlingshemmet finns inte ens nämnt i det undermåliga beslutsunderlag som presenterats i prästgårdsfrågan. Kan det vara så att kyrkonämnden/rådet helt låst sig vid försäljningstanken och därför medvetet varit passiva och inte gått vidare med de intressen och diskussioner som har framkommit.
På våra kyrkofullmäktigemöten och i protokoll citeras ur kyrkoordningen "Församlingens grundläggande uppgifter är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission." Med den snäva tolkningen av kyrkans uppgift som ledningen i Horns pastorat gör så kommer det att bli svårt att engagera och behålla församlingsmedlemmarna. Vad händer när/om frikyrkans medlemmar går ur svenska kyrkan? Jag vet att den diskussionen finns i pingstkyrkan idag. Var finns visionen om församlingens roll i ett välmående livaktigt Horn?
- Tänk, när kyrkvaktmästarn visar Kisa Mors muséet i prästgården för en turistgrupp eller när pensionärsbussen stannar för en orgelkonsert i vår fina kyrka med efterföljande kaffe i vår prästgård. Jag delar helt biskop Martin Linds uttalade uppfattning att kyrkan har ett särskilt ansvar för utvecklingen i glesbygdsförsamlingar.
Måste det inte vara en uppgift också för oss i Horn att fundera över hur vi skall omsätta biskopens kloka tankar i praktiska beslut och åtgärder.
Prästgårdsfrågan har blivit en symbol för skilda uppfattningar om hur kyrkans verksamhet skall utvecklas.
Vill vi undvika en djup splittring i församlingen - sälj inte. Det går ju att pröva alternativet att hyra ut och därmed ha dörren på glänt mot framtidens möjligheter -inte helt stängd.

Gudrun Svenson
Suppleant i
kyrkofullmäktige