Det är människor det handlar om. Människor som inte kan föra sin talan själva. Människor som redan ligger kan man trampa på.
Jag kan förstå om gruppbostaden skulle flyttas men inte att kommunen ska ha den till annan verksamhet. Då hade det funnits andra lokaler att tillgå.
Det finns en lag, LSS som skall bevaka deras rättigheter, samt föreningen för utvecklingsstörda barn och ungdomar, FUB ställer upp och stöttar de boende på Stockholmsvägen. Hultsfred var väl framme en gång i tiden. Vi fick särskolor, gruppbostäder, allt var jättebra.
Nu får vi kämpa, kämpa igen för att få behålla det som vi en gång har byggt upp. Med andra ord, vi är nere på noll igen. Jag har varit boende i Hultsfred i hela mitt liv. Ett blomstrande, fint Hultsfred, men nu finns det bara ett skal kvar.
Varför invånarantalet minskar det förstår man. Även tjänstemän som jobbar här, flyttar inte hit utan bor kvar i sina hemkommuner.
Jag skulle heller inte kunna tänka mig att rekommendera någon att flytta hit.
Besviken Hultsfredsbo
Angående gruppbostaden i Målilla
Här lägger man ner Knektagården och Moliljan för att i stället kämpa med näbbar och klor för att få tillgång till gruppbostaden på Stockholmsvägen i Målilla. Där det redan finns hyresgäster som betalar sin hyra. Varför ska dessa utvecklingsstörda behöva flytta på sig?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.