Effektiviseringarna är så utformade att de inte ska innebära några försämringar i kärnverksamheten, det vill säga i exempelvis sjukvården eller i primärvården. Vi i landstingsmajoriteten (s, v och mp) vill värna välfärden, tryggheten och tillgängligheten. Fokus lägger vi istället på att effektivisera administrationen, förbättra inköpsprocesser, dra nytta av att landstinget har infört digitala patientjournaler, lägga mindre pengar på hyrläkare och så vidare. Paketet innehåller också en besparing på 2,5 miljoner kronor på landstingets bibliotek.
Den senare delen har kanske väckt mest uppmärksamhet, bland annat har Eva-Lena Fungmark (c) kritiserat beslutet. Jag är väl medveten om att förändringen inom biblioteksverksamheten av en del upplevs som en försämring. Samtidigt tror jag att resultatet till slut kommer att uppfattas som godtagbart, särskilt med tanke på att alternativet hade varit att dra ned motsvarande belopp på exempelvis cancervården eller psykiatrin. För personalens del kommer Landstinget att kraftsamla kring ett virtuellt bibliotek.
För anhöriga kommer det att finnas tidningsrum och för patienterna möjlighet att låna exempelvis skönlitterärt via antingen utställda bokhyllor eller lån från ett närliggande kommunalt bibliotek alternativt från ett av våra tre folkhögskolors bibliotek.
Som politiker måste vi ha kraft till att prioritera. Resurserna räcker inte till allt. Den sittande politiska landstingsmajoriteten genomdriver därför effektiveringarna. Vi orkar bära dessa ibland svåra beslut eftersom vi i slutändan vet att resurserna kan användas bättre på annat håll. Jag vill kunna se länets mest sjuka i ögonen och säga: Vi har sett till att det finns tillräckligt med resurser så att Landstinget i Kalmar län kan följa med i den medicinska utvecklingen och erbjuda patienterna den bästa tänkbara sjukvården.
Vilket svar ger den politiska oppositionen? Hur ska ni finansiera en allt dyrare sjukvård om ni inte orkar effektivisera och prioritera?

Anders Henriksson (s)
Landstingsstyrelsens
ordförande