Nu har KS, inte jag, beslutat att vi skall ha ett minnesmärke "Källa Astrid" och en porträttlik staty eftersom många önskade det och då stiger självklart kostnaderna jämfört med om bara ett utförts. Även om en majoritet står bakom fördyringen så måste man respektera att det finns de som är emot att mycket mer skattepengar läggs ut. En ansvarsfull majoritet måste alltid ta hänsyn till en minoritet och inte bara köra över.
Det finns då ett sätt som jag då visat på, använt på många ställen i Sverige, ja i hela den fria världen, när det gäller finansiering eller hjälp till sådan av offentliga minnesmärken, utsmyckningar eller bevarade av ngt värdefullt. Man ger enskilda, föreningar och företag möjlighet att bidra. På så sätt minskar man skatteinsatsen för alla samtidigt som man ger möjlighet till de som vill att bidra med mer. Det finns säkert många som känner att de verkligen vill genom en personlig insats hylla Astrid Lindgren.
Att blanda hop sådant stöd med de mycket känsliga och svåravvägda frågorna om sponsring inom skola eller äldreomsorg är bisarrt.
Självklart skall de som bidrar få någon form av officiellt erkännande för det. Det är vanligt att man på ett diskret sätt anger donatorer på en platta eller liknande men det kan säkert finnas andra sätt. Det få man lösa efterhand. Detta är inte tiggeri, det är ett erbjudande att delta lite extra för den som så vill.
Vad gäller att vi alla, inklusive jag själv, är mentalt påverkade av att vi i ca 70 år haft en socialistisk politisk ledning i landet, så är det självklart. Det vore högst anmärkningsvärt om vi inte alla påverkats av att socialistiska värderingar under så lång tid påverkat skola och de värderingar den förmedlar, påverkat sjukvård och äldreomsorg och hur vi ser på dess finansiering, påverkat bostadspolitik och syn på arbetsmarknad och näringsliv, ja på snart sagt allt. Vi har ju alla så länge bott i det europeiska land som förutom det gamla Östeuropa mest närmat sig enpartistaten. När vi så länge haft ett socialistiskt problemformuleringsmonopol, när kollektiva lösningar alltid gått före individuella, när vi lärt oss att kollektivet alltid går före individen, att finansiering över skattsedeln är bättre och mer "solidarisk" än andra lösningar, att offentliga lösningar är bäst, då vore det sensationellt om vi inte ofta lite till mans reagerar reflexmässigt på ett förslag och föreslår en offentligt helfinansierad lösning över skattsedeln.
Jag vet att jag själv lätt faller in i ett sådant tankesätt och därför har jag tagit som vana att alltid stanna upp och tänka efter. "Är en offentlig lösning den enda och bästa? Finns det alternativ som tar till vara individers önskan och som minskar den del som alla tvingas till genom skatt"?
Att tro att det faktum att vi kommunalt kan ha en annan politisk färg på ledningen än vi har i landet påverkar det grundläggande samhällsklimatet och -värderingarna får väl skrivas på den tryckande värmens konto.
Annika Carlson (m)
Angående "sponsring" och "mental socialistisk påverkan"
Låt mig först säga att debatten skulle vinna på saklighet. Margaretha Brodd påstår att jag beskyllt Vimmerbyborna för att inte förstå konst. En ren osanning. Jag tror att Vimmerbyborna som alla andra "bor" kan mer eller mindre om konst, tycker si eller så om vad som är bra eller dålig konst och jag har aldrig lagt några värderingar på detta. Vi är alla olika individer med olika preferenser.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.