Stiftet vill ha så många levande goda församlingar som möjligt. Församlingarna är grunden i kyrkan. Stiftet önskar en kyrka nära människorna och till för människorna. De senaste 50 åren har det skett en enorm flytt från landsbygden till våra städer och därtill har medlemsantalet i kyrkan minskat.
Kyrkan måste samordna sina resurser i en krympande ekonomi och i ett annat samhälle än förr. Svenska kyrkan måste kraftsamla för sin uppgift att sprida evangeliet om Jesus och nå människorna. Kyrkan måste då samordna sitt administrativa arbete. Varje liten församling kan inte sköta budget, bokslut, begravningsverksamhet, fastigheter etc. utan församlingarna måste samarbeta, samverka.
Kyrkan måste ha en god och effektiv förvaltning. Det kräver våra medlemmar.
Svenska kyrkans ekonomi är ännu relativt bra men frågorna om ekonomin är viktig inför framtiden. Kyrkan måste prioritera rätt. Veta vad som är viktigt - att bistå och se människan.
Ett pastorat är ett samarbetsområde, en form av samverkan. Man kan självfallet ha en åsikt om hur stort ett sådant område skall vara och stiftsstyrelsen överväger sådana frågor mycket ingående.
Stiftsstyrelsen är nu satt att sköta kyrkans indelning och styrelsen sköter det med största omsorg, hänsyn och intresse om kyrkan. Stiftsstyrelsen är naturligtvis mån om kyrkans överlevnad och kyrkan kommer att överleva, det är jag övertygad om.
Stiftsstyrelsen i Linköping är en liten del av Svenska kyrkan som sysslar med främjande, indelning och tillsyn.
Stiftet förvaltar, nu även prästlönetillgångarna som församlingarna tidigare förvaltade. Stiftet förvaltar detta på ett utomordentligt gott sätt och överskottet av denna förvaltning återgår till församlingarna och pastoraten.
Den som vill diskutera kyrkan och dess framtid är alltid välkommen till stiftet. Stiftet vill ha en levande öppen dialog med alla.
Stiftet vill förmedla hopp och förtröstan om en kyrka som kommer att överleva i vart fall 1000 år till.
Christer Petré,
stiftsdir. Linköpings stift
Angående stiftet och indelning
Det är med stor smärta och förvåning jag läser olika insändare om vår kyrkas strukturarbete och sammanslagningar. Jag är dock glad över den omsorg och intresse som många visar kyrkan.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.