Jag kan förstå förvåningen. De som läst och trott på Moderaternas och Micael Glennfalks skönmålningar av ekonomin med få beröringspunkter med verkligheten har skäl att vara förvånade.

Kommunalrådet har pekat på årliga överskott utan att tala om att de beror på stora intäkter av tillfällig karaktär. Man har "vänt ekonomin" och man har minsann "koll" på den. Så sent som i budgetarbetet i höstas skulle man klara sig med "effektiviseringar"och någon skattehöjning var inte aktuell.

Självklart känner då medborgarna stor överraskning när majoriteten bestående av Socialdemokrater och Moderater föreslår 50 öres skattehöjning, kraftiga nedskärningar på många områden och det mycket drastiska förslaget att lägga ner fyra väl fungerande skolor.

För min del ser jag "blixten" som en i allra högsta grad förutsägbar sådan från en helmulen himmel. Jag har i flera år manat till försiktighet med investeringar som inte är absolut, omedelbart, nödvändiga.

För mer än ett år sedan hävdade jag att skulle vi ha kvar en något sånär anständig nivå på den kommunala servicen skulle det krävas en stor skattehöjning som jag senare angav till storleksordningen 1 krona. Jag har skrivit många insändare där jag försökt att tydligt förmedla en sannare bild av kommunens ekonomi.

När den flitigt citerade rapporten från SKL kom skrev jag en insändare om att det fattas 177 miljoner under mandatperioden. För mig är det nu bara att bita i det sura äpplet och inse att det är alldeles för få som läst och förstått vad jag skrivit.

Jag har inga problem att leva med den insikten även om det känns lite tråkigt.

Det som nästan plågar mig mest är majoritetens ansvarslösa passivitet när man gjorde budget för 2015. Om man tagit den skattehöjning man nu föreslår ett år tidigare hade kommunens situation varit avsevärt lättare i fortsättningen.

Jag tror inte det är någon djärv gissning att många politiker i kommunstyrelse och fullmäktige nu känner den "eftertankens kranka blekhet" som redan Hamlet kände av.

I Vimmerby är det så lyckligt att det fortfarande finns en andra chans, det går att minska skadorna av vad som gjorts och inte gjorts, men då krävs det bättre insatser av våra förtroendevalda.

Till att börja med måste man lämna prestige och partipiska hemma eller ännu bättre lämna dem till deponering, inte återvinning, och sedan agera och rösta så att alla skolor i kommunen kan leva vidare.

Det borde inte kännas som en lockande framtidsutsikt att åka omkring i kommunen och berätta att "där låg Brännebro skola som jag var med om att lägga ner och där fanns Djursdala där jag lade ner både skola och förskola" och så vidare runt om i kommunen.

Allra helst som beslutet redan från början var en dåligt genomarbetad panikåtgärd.

Tomas Holgersson